Jag skrev ju att jag var glad glad för att jag precis hittat Pink Floyd på spotify! Okej att långtifrån alla låtar finns till förfogande, men turligt nog var The division bell helt och nästan hela A momentary lapse of reason (även känd som A momentary lapdance i Agnesmun). Så jag är nöjd. Trots allt. Och biologin kommer inte bli så mycket bättre nu, det bara är som det är. Och jag klarade VG på fysiken. (Ett resultat jag skulle varit missnöjd med för ca 1½ år sedan, men tiderna förändras gör de).
Och jag har hittat presenter till min fina utomsvenska familj och har skjutit upp recensionerna till imorgon och börjat strukturera upp packningen och jag har fått låna en iPod att lyssna på och en bok att läsa, så flygresan är kirrad. Och jag har haft lite kvalitetstid med mina utomkarolinska vän som berättade lite om livet utanför piltsekten och det var mysigt det med.
För det har jag kommit underfund med, att det är sjukt svårt att umgås med folk som inte är mitt uppe i exakt det som jag är mitt uppe i. Vi förstår liksom inte varandra alltid.
Underligt var det att höra historier om tjejgäng som bråkar, grupperingar som inte tål varandra och att plötsligt helt utan vidare kalla sin vän för föredetta. Kul att jag också var med på ett hörn, jag som inte är involverad alls. Vem tror Agnes att hon är som byter namn sådär på facebook? Och som är ute varje kväll? Skrattretande för mig. Jag har aldrig ens tänkt tanken att någon skulle tycka det var uppstudsigt (haha pappas gamla ord) att byta till sitt hela namn på facebook?
Nej, jag trivs här i min Karrobubbla. Här kan jag bo.
God afton på er, nu ska jag låtsas vara nyttig lite till.
Ja, alltså, 3+3 h biologistudier måste det ha blivit idag. Sorgligt men sant. Och då har vi betat av en fjärdedel skulle jag tippa. Bedrövligt är vad det är.
Dagen har dock innehållit fika på Märtas, vilket borde göras oftare, samt en mattelektion där det mest pratades om helgen och så en kväll med lite engelska review-skrivande, panik, lite planerande och mer panik.
Imorn borde jag strejka inför den otroligt krävande onsdagen, men det går inte för sig inte. Jag är så trött att jag knappt kan hålla ögonen öppna, men sova det får jag visst inte. Så varför sitter jag då här? Jag som klagar över att jag inte hinner, att jag har tusen saker på schemat och bara vill blunda och andas och vara klar med allt det där. Jag kände väl helt enkelt att det fick vara nog nu och bestämde mig för att sluta för kvällen. Tog en liten avstickare hit på 10 min och ska snart läsa ut Boktjuven.
Men sova får jag visst inte.
Ibland funderar jag på Lady Gaga och Vehement och isbjörnar och seize the day och att kunna något överhuvudtaget och Gossip girl och inskränkta tanter och vindkraft och G-klavar och att inte kunna känna kyla överallt på handen.
Apropå hand förresten så är min högra fuckad så jag måste få den vidare undersökt av handkirurg och kanske operera för något ligger snett minsann. Det var väl det jag visste. Och jag är smärttålig. Inte gnällig. Kul. "Så det är ju bra att planera in eventuell operation när man inte ska ha någon skrivning eller så", sa de. "HA", sa jag. "HA".
mirror mirror
how far will i go?
despite the foundation
I'm falling
sweet reflection
will you save a place for me ?
where am i heading ?
could you grant me a heaven ?
for what?
I am punished, could i ever repent?
mother nature i'm wide open
waiting for you to move me
don't keep it from me
this is the free fall
this is the free fall
I never seem to understand
the time, the place and who i am
define a way to stay alive
It's like i'm living a lie
father time
every time every time i stop and feel
you're there to tell me
i'm already late
don't keep it from me
this is a free fall
i never seem to understand
the time, the place and who i am
it's like i'm living a lie
i never seem to understand
the time, the place and who i am
define a way to stay alive
it's like i'm living a lie
i never seem to understand
the time, the place and who i am
define a way to stay alive
it's like i'm living a lie
man lyssnar på in flames lite för sällan nuförtiden. och jag såg Gunhild på TV igår förresten
Jag har tappat bort Doktor Glas och den ska lämnas tillbaka på torsdag. Jag har haft den sen innan sommaren och vem vet var den kan ha hamnat nu. Den har troligtvis sedimenterat och är inte längre en primär bok utan ssäkerligen en metamorf bok. Och jag orkar orkar orkar inte börja hacka och gräva för att få fram den.
Jag har tappat bort min iPod. Den försvann för snart en månad sedan och jag saknar den något alldeles otroligt. Det senaste minnet jag har av den är att den fridfullt låg i sin vante och inte hade givit något livstecken ifrån sig på lång tid, utan snarare befann sig i ett tillstånd av koma. Nu verkar den ha somnat in förgott. Och självklart togs en sådan fin iPod direkt upp till himlen.
Jag har tappat bort mitt armband som jag fick av mormor för tre jular sen. Det var något hon valt ut alldeles själv och det var kärlek vid första ögonkastet oss emellan. Tyvärr ville det grymma ödet skilja oss åt redan på vår jungfruresa. Jag hoppas den tjyvaktiga karroelev som hittade det har vårdat det ömt.
Sådant är livet. Och det kan ju vara blått eller rött eller gult. Men ofast undras det bara över hur många lila ränder det finns på parasollet (hur stavas det?) eller hur stor andel av eleverna som blev antagna eller vad det antagna elevernas pappa jobbar med. Annars frågas det om vilken riktning hembygdsgården befinner sig i och om fågelvägen dit är lång. Någon enstaka gång söks svaret på hur mycket råolja som transporteras per år och då kan man fundera på vad vindkraft skulle göra för skillnad? Och sen, som i förbifarten, får man förfrågan om en värdslig sak som om det går bra och man orkar med om man sover och äter som man ska är ute i friska luften 30 minuter om dagen tuggar nudlarna 32 gånger anmäler e-faktura vet vad en Yas-62a kostar skrattar till ibland och överhuvudtaget får kurvan att rulla.
Min kära far slog precis på TV:n, och vad visas? Jo, det underbara programmet dansbandskampen. Det citattätaste programmet på SVT!
Ibland kan man undra vad v har med T att göra, och vad r har med ω att göra och varför man skulle vilja blanda k med Δs och ΔF. Ja, ibland undrar man så man skulle kunna hoppa från marken till balkongen och kanske tillbaka.
Och så försöker man. Igen. Igen. Igen. Och. Igen.
Nej.
Inte ens dansbandskampen kan få det att kännas lite bättre. Nu struntar jag i det här. Nu ger jag mig ut i kylan istället och glömmer allt det här.
Jag tänker mig att hösten är regnig och förskräckligt kall och allmänt trist och grå. Men så är det ju inte. Konstigt nog. Det känns som att solen lyst mycket senaste veckorna och alla träden faktiskt är fina och än så länge har mörkret inte kommit. Det är förskräckligt kallt däremot, där misstar man sig inte.
Kanske är det så att den bedrövliga delen av hösten inte kommit än, och i och med att den kommer sist så är det, det som man minns. Pråbably. Men jag kan väl få tro att den är fin och frisk och orange?
Allt rullar på helt otroligt fort, snart står jag i Gabriellas hall och undrar hur tusan höstlovet gick så fort. De senaste veckorna har flutit ihop helt extremt, jag kan inte minnas vilken helg vad hände eller vilken vecka vi gjorde det eller det i skolan. Allt arkiveras liksom i samma röriga mapp och jag gör bara mitt bästa för att lägga alla papper överst. Eller nåt.
På TV är det massa reklam och svenska familjer som gör så eller kanske så och politiker som är bekymrade och medborgare som är ännu mer bekymrade och några som försöker sjunga och några som spelar pool. Synd att vår TV har pajat. Eller inte.
Ja, det spelar större roll än de flesta tror. Nästan en tredjedel av vår klimatpåverkan kommer från maten och den största delen kommer från det kött vi äter. Uppfödningen av djur står globalt för hela 18 procent av utsläppen av växthusgaser. Det är mer än trafiken globalt
Hur mycket bättre är en grön, vegetarisk måltid jämfört med en med kött?
Vid jämförande studier av måltider med samma näringsinnehåll visade det sig att en färdigproducerad vegetarisk burgare gav mindre än hälften så stora klimatutsläpp som måltider med korv och fläskkotlett.
Om alla i Sverige har en vegetarisk dag i veckan och byter ut två köttmåltider bidrar det till nära 700 000 ton i utsläppsminskningar vilket motsvarar 233 000 bilar under ett år eller om man så vill 87 500 varv runt jorden.
Måste man vara vegetarian för att vara klimatsmart?
En vegetarian har mindre än hälften så stor klimatpåverkan som den genomsnittliga konsumenten. Produktionen av kött kräver alltid mer energi än produktionen av vegetabilier.
osv.
Ja, det var en liten del av det i alla fall. Här är resten om någon skulle vilja läsa.
Ja, det är lite sent för små skolbarn att sitta uppe vid den här tiden. Men ibland blir det så. Bara. Imorn är det dans igen, dessa 3 h är ganska rejäla. Alla är ute på resande fot, förut jag och så syster som pallrat sig hem för helgen. Jag vill fortfarande veta vem som ringde 5 imorse och inte fastnade på nummerpresentatören. Dagen har varit otroligt lång, med tusen saker på schemat. Jag tror jag ska äta en kaka till, strunta i att borsta tänderna och le nöjt åt min ohälsosamma livsstil. Imorgon är det en fredag igen, och om tre fredagar till så sitter jag på planet och är på resande fot även jag. Måste få påpeka det liksom. För att inte känna mig helt ensam och lämnad bakom. Och Christer var faktiskt mysig idag. Snart kommer en kavalkad med alla fantastiska citat från fantastiska lektioner. Tills dess, med kakan i hand, godnatt på världen.
Idag förstår ni, är det kanelbullens dag. Det har såklart firats med entusiasm! Började morgonen starkt med kanelbröd och Davids utmärkta lingonmuffins. Men det där, tänker du, det har väl inget med bullar att göra? Men då tänker jag att förnyelse förnöjer och kanel är ju kanel och söta muffins är ju söta muffins.
Dagen fortskred i vilket fall på bästa sätt. Först ut en alldeles vanlig bussresa för vissa, men för mig som inte speciellt ofta besöker lansortsbusshållplatser var det en lärorik halvtimme. Sedan började skolallvaret med en värdelös engelska lektion, vilken i princip krävde att man vred sina nackmuskler upp och ner i en nickning då och då, samt utstötte ljud som skulle kunna tolkas som både ja och nej beroende på sammanhang.
Lunch - en otroligt mycket mer krävande historia eftersom det nu fanns en kansas-tjej mitt emot och man alltså var tvungen att yttra engelska ord. (Typ: Do you remember what we learned you last time? "Jjaag hhar siiidenkallingarr" och: Do you understand swedish yet? Oh? Great. Så vad har du gjort i helgen?).
Lektionen som följde lunchen var också dagens sista, detta innebär naturligtvis matte eftersom det är ett ämne vi föräras att ha 5 ggr i veckan, och där var det faktiskt koncentration. I trettio minuter. Sen hann Albei bli till och sen, sen var det dags att gå hem för dagen.
Men imorn, imorn är det faktiskt skolallvar på riktigt. Med prov. Sådetså. Och sen fysik. Och sen.. öh, lunch.
Som Findus sa; Jag börjar. Jag önskar mig lycka till!
Dimman över broarna och morgonen och nätterna som kommer jag bär på mina kors på mina synder och en öppen plats som sjunger
Jag var bara ett barn som sträckte sig ut och rörde vid lågan Säg vad ni vill
Det tänds och släcks i fönstren i mitt huvud i mitt bröst och under jorden alla röster alla ansikten som rör sig och som skiftar om i oss och tidningarna blåser över marken med den värld som vi förtjänar det låg en hög av döda fåglar framför dörrarna men vi öppnade ändå
Jag var bara ett barn när jag sträckte mig ut och brändes av lågan Säg vad ni vill
Gud ligger och ruttnar i containern inga papper inga nummer och under skyskraporna hörde jag hur mörkret långsamt trängde fram i varje spricka varje steg och varje handslag mellan mig och alla andra som ville göra någon skillnad ville drömma om något större för varann
En konstig sak är att alla blogginlägg som får synas på blogg.se, och överhuvudtaget allt som får uppmärksamhet såhär i bloggvärlden, är fester, mode, träning och matlagning. Det är verkligen det som livet kretsar runt i Sverige.
När blev det så? Har det alltid varit så? Är det egentligen inte alls så?
av allt vatten är 97% saltvatten och av de 3% sötvatten som finns är 2% bundet i glaciärer och sånt och 1% är vatten vi kan dricka.
En svensk använder i snitt 180 liter vatten varje dag. En genomsnittlig person i ett u-land använder ungefär 20 liter vatten per dag.
En tall kan dricka 1000 liter vatten en riktigt varm sommardag. Men dricker i princip inget vatten alls under de kalla månaderna.
100 kubikmeter vatten förbrukar en svensk varje år. Om man räknar med jordbruk och sånt (alltså vad maten som äts har krävt för vatten) blir det uppemot 500 kubikmeter vatten per person och år.
1930 började Sverige för första gången rena avloppsvattnet. Då var det främst på grund av smittorisken.
Nja, jag får inte riktigt ihop matten, men jag antar att det blir så med olika internetkällor och grejer. Lyssnar på spansk randommusik och det känns rättså bra. Imorn bär det av mot livet igen. Så kan det vara.
Och ibland för man faktiskt mest gjort genom att stilla sitta på sin plats. Faktiskt.
Hårt knäckebröd, illa omtyckt, torr, tråkig, förvånansvärt spröd.
Hårt knäckebröd, illa omtyckt, torr, tråkig, förvånansvärt spröd.
Ojoj denna helg alltså. Mycket att stå i. Milt sagt. Men jag antar att det är så det ska vara.
Skolan är ju hektisk i sig, dock tycker jag man mest märker av den när man är ledig på nåt sätt. När man väl är där så är det ju rättså lugnt. Eller, alltså, rättså okej. Rättså lagom - jobbigt. Rättså bra. Kanske kommer det gå bra.
Det hemliga knepet med en lyckad helg är att dra igång redan på fredagseftermiddagen. Jag menar, vi har ändå dans 3 h som sista lektion (något jag iofs inte var med på, så helgkänslan kanske var starkare för mig än de små stackarna som pinades av kapten mjölksyra).
Kvalitetstid är också ett välfungerande trick. Då glömmer man lite vad man egentligen gör i livet. Man får för sig att allt annat är otroligt mycket mindre viktigt eftersom man gör i princip ingenting och det bara är kul och givande.
Äsch nu svamlar jag. Nu måste jag get back to life och plugga resten av alla tusen saker jag inte hann på de 3,5 h av plugg igår... (Måste dock nämnas att det var 3,5 h sjukt effektiva timmar!).
Väldigt bra helg trots allt. Och man ska inte vara så rädd för söndagar. Man ska inte vara så rädd för vardagen som kommer. Man ska inte vara så rädd för hösten. Och man ska inte vara så rädd för mörkret. Det ska man faktiskt inte.
Jag gjorde en frän frisyr av mitt schampo-hår som hade dreds längst inunder. Varför har man typ slutat göra sånt?
Och jag är så nöjd att jag fick vara med på den fina trippen. Tänk om skogen gått miste om mina gula byxor liksom. Och tänk om jag gått miste om Davids grötlagning, Cissis diskning och Hannahs (o)ironiska röst! Hemska tanke. Bussresan skulle ju såå inte blivit lika minnesvärd utan vår allsång heller!
Tvåorna var precis så läskiga som vi trodde, men, jag gillar det!
Jag hittar inte min gamla vinterjacka Jag har varken nötter eller godis Idag är sista chansen för mig att rösta Packningslistan är i skolan. Om jag har tur.
Nu är det dags att ta tag i det här. Det är det. Nu. Snart. Jag ska. Nu.
Jag tycker det är jobbigt att inte kunna göra saker själv. Jag tycker inte det är skönt att bli uppassad på, jag tycker det är besvärande. Jag tänker att varför ska den andra personen göra något åt mig som jag kan göra lika bra själv?
Otroligt glad blir man ju förstås när någon ansträngt sig utan att man själv bett om det. Då är det ju liksom säkert att personen gjorde det för att den ville, inte för att den kände sig tvingad. Men att hela tiden be om saker, det är snarare beklämmande än komfortabelt för mig måste jag säga.
Sitter här, nyligen hemkommen, har ätit upp mig redigt igen och lyssnar på lugn, på gränsen till deppig, musik. Jag slumrade dåligt inatt, det var en högeraxel, eller förresten en hel högersida, som höll mig vaken. Och då kom jag på en massa bra saker. En massa bra saker jag ville göra i höst. Eller, snarare, nu nu nu.
Och så tänkte jag, oj vad bra och kul allt det där skulle vara! Och det klart jag ska göra allt. Men, det är så ont om tid. All sammanhängade fritid man har utspelar sig ju som bekant på helgerna. Även om helgerna pågår i dagarna två nuförtiden, ja, sedan vi skippade söndagsskolan i Sverige, så är de en minoritet i veckan.
Det går att skapa sig egna helger, mitt i när som helst, men då kan det vara svårt att riktigt slappna av om man till exempel börjar tänka på alla nya hemskheter Christer kan tänkas lära ut medan man är borta på sin egenskapade weekend. Och om man tvärtom får lätt att slappna av på dessa "helger", då liksom fastnar man gärna i det...
Okej, så idag vaknade jag helt otroligt tidigt, vilket var väldigt otaktiskt med tanke på dels när jag somnade igår och dels vad dagens bestyr skulle gå ut på. Som alltid börjar ju dagen dock piggt och glatt, så cykelutflykt mot bra&begagnat var nemas problemas. Inte heller övningskörningen blev lidande ett par timmar senare. Nej, det är först nu framåt tidiga kvällningen som nattens otillräcklig vila gör så påmind. Att det är ansträngande att hålla ögonen ordentligt öppna vid halv sju-tiden är inte okej liksom.
Belief - Gavin DeGraw
Lovisa visade mig något helt klart värt i alla fall, nämligen en text tagen ur livet som skulle varit i Sverige om Miljöpartiet styrde. Förskräckligt, säger vissa. Underbart säger jag! Kika själva Right here
Sitter och sneglar lite på idol och det är ju, trots det totala uttjatandet, ganska så bra underhållning. Man fastnar både på de brutala bortgöranden som folk utsätter sig för och på när någon söt sångare faktiskt går vidare och blir sådär helt otroligt glad.
Kikar även på utfrågningen, som vanligt, och blir lite positivt överraskad av Maud Olofsson. Jag har alltid tyckt att hon varit en trist person i tantiga kläder med lame åsikt, men så är det ju faktiskt inte alls. Hon är nästan vass, eller alltså, inte riktigt sådär supertrevande och rundgående som vissa politiker hela tiden är. Eller nåt.
Snart är det dags att poströsta för mig, jag vet, och det känns inte helt bra. Det är ju så svårt liksom. Samtdigt som jag tänker att herregud, en liten röst från mig är ju inte hela världen. Fast, om alla tänkte så, då skulle det ju inte bli något alls. Eller jag vet inte.
"Jaa - det borde finnas ettikettsregler speciellt för den ensamma! Oändligt många lider av detta tillstånd också mitt i storstäderna. Hur ska då den ensamma uppföra sig? Hon ska först och främst noga inventera alla fördelar som följer ensamhet. Att hon kan göra som hon vill! Höra på radio när hon vill, släcka sänglampan när hon vill. Slippa att känna obehag inför en eller flera andra personer som hon vantrivs med inom samma väggar - eller som vantrivs med henne. Med mera, med mera. En ogift yrkeskvinna ska morska opp sej och begripa att hon är minst lika mycket värd som en fru, och att hon kan se sina vänner, både manliga och kvinnliga, hemma i sin lya. Hon ska bjuda på mat och dryck på samma sätt som sker i ett hem med både herre och fru. Bort med känslan att man enbart kan bjuda på kaffe i andra ungmörs lag! Man ska lägga an på att känna sig hur duktig och fruig som helst och koka och konservera så fort man kommer åt. Den ensamma ska aldrig sitta hemma och tråna och sura kväll efter kväll samt känna sig som en martyr. Hon ska göra opp ett veckoprogram, så att hon är sysselsatt. T. ex. Måndag: Gå på språkkurs. Tisdag: Höra på radio och sy tillsammans med inbjuden värdinna. Onsdag: Göra minst en god gärning t. ex. genom att vakta och roa barn i en bekant familj. Torsdag: Gå på bio ensam och läsa läsecirkelsbok efteråt sedan hon lagat gott te och dukat läckert på bricka bredvid sängen åt sig. Fredag: Delta i vandring genom stan under ledning. Lördag: Föreningsliv. Söndag: Utflykt med förening. O. s. v. med variationer."
