Publicerad 2009-01-31 23:18:00 i det gråa livet,
Jag säger bara; varför så tuffa?
Vi kan väl låtsas att vi förstår?
Resa oss upp och låtsas
Publicerad 2009-01-25 22:54:29 i ganska fint (including pictures),
datorer måste ju vara bland det sämsta som finns, varför funkar dom aldrig aldrig aldrig?
det kan man undra.
fast,
funkar dom egentligen inte alltid alltid alltid?
på nåt sätt i alla fall.
man kan ju ofast till exempel trycka igång dem. o oftast skriva på tangentbordet. och röra muspekaren. eller, det där sista var nog att ta i. men fortfarande. man kan trycka på och av skärmen. man kan vrida upp o ner på volymen. ibland kan man faktiskt dessutom höra något ur dem. datorer brukar alltid kunna lysa. kanske blinka om man har tur. väldigt ofta kan man dessutom lägga patiens. om det är ens lyckliga dag kan man ha på msn och word och musik. Samtidigt!
Herrens lagar äro outgrundliga.
Men datorer, det har han lyckats med.
Publicerad 2009-01-22 21:35:09 i det gråa livet,
Fem taggade personer sitter i ett taggat vardagsrum med en taggad hög pannkakor med kanadensisk lönnsirap och pratar och tittar mycket taggat på en ruskigt taggad handbollsmatch.
En av dom har prov imorgon och har som vanligt inte pluggat. En annan har gymmat idag och dessutom fått jobb. Den tredje försöker ge den förstnämda pluggtips (läs fem minuter innan du somnar) och ber denne fråga bertil. Fyra och fem gick precis ut (försöker kanske ruska av sirapsfläsket).
TV:n är mest gul och blå, precis som Vermeers målningar. Botticellis målnigar med nogranna men icke verklighetstrogna anatomiska detaljer är inte ett dugg gula eller blåa. (Varför är dom inte det?) Vad är det med duktiga konstnärer, poeter, skulptörer med mera att vara religiösa? Är det ett måste för att lyckas inom kultur? Jag menar, ta bara Botticelli, Michelangelo, Nils Ferlin, Karin Boye. Alla de kan jag med ganska stor säkerhet säga är religiösa.
Imorgon är det fredag vet ni.
Jag är inte taggad på vår.
Publicerad 2009-01-20 21:07:48 i ganska fint (including pictures),
Nehe
Publicerad 2009-01-13 23:22:23 i det soliga livet,
Far away
This ship has taken me far away
Far away from the memories
Of the people who care if I live or die
Starlight
I will be chasing a starlight
Until the end of my life
I don't know if it's worth it anymore
Hold you in my arms
I just wanted to hold
You in my arms
My life
You electrify my life
Let's conspire to ignite
All the souls that would die just to feel alive
i'll never let you go
If you promise not to fade away
Never fade away
Our hopes and expectations
Black holes and revelations
Our hopes and expectations
Black holes and revelations
Jaja, jag vet att det är fel titel till låttexten, men det bara blev så, okej? Om jag inte nämt det så hade säkerligen inte mer än en person fattat det i vilket fall som helst. Så det så. Men rätt ska vara rätt.
Ser ni? Jag bloggar. Äsch.
Jag är inte taggad på vår. Varför? För snö överallt. Eller nej, för bristen på snö överallt.
Det var en lycklig tid då marken var vit och träden frostiga.
Kanske borde man vara nöjd, vintern kom i år trots allt. Och jag var ju som sagt väldigt nöjd just då. Klagade knappt på halkan, kylan. Sa mest: Vet ni vad? Jag har åkt skridskor på jullovet! Och skidor! :D
Jag hittade föresten en bild idag i våran fysikbok, Heureka, av en tjej som jag bara plötsligt fick för mig såg ut precis som jag. Det var ingen snygging eller nåt, nejnej, en askonstig tjej i randig magtröja, dåligt sittande jeans och någon form av stråhatt. Jag kunde inte ens kolla på bilden för att jag fick sådan ångest över att jag var så ful! Shit, har man problem eller? Aja, Stina fick tappert försöka säga att det var ungefär samma sak som att hon skulle vara lik en (manlig?) skidåkare på en annan bild som hade hjälm och helkroppsstrumpa.
Nu är det dags att dra sig, på återseende (den där mätt-katt-leende-smileyn)
Publicerad 2009-01-09 21:43:36 i det gråa livet,
Nu sitter jag här vid en fin dator som är svart och har ett nyligen installerat antivirussystem. Ute är det mörkt, men inte så kallt som jag skulle önska att det var.
Annat man skulle önska var att jag hade något att blogga om. Men det finns verkligen inte mycket att berätta, jag vet att jag sagt det förr.
Det känns som att allt är sagt.
Det känns som att allt är gjort.
2009, ett blogg-glest år?
