två sätt att se saker
Idag förstår ni, är det kanelbullens dag. Det har såklart firats med entusiasm! Började morgonen starkt med kanelbröd och Davids utmärkta lingonmuffins. Men det där, tänker du, det har väl inget med bullar att göra? Men då tänker jag att förnyelse förnöjer och kanel är ju kanel och söta muffins är ju söta muffins.
Dagen fortskred i vilket fall på bästa sätt. Först ut en alldeles vanlig bussresa för vissa, men för mig som inte speciellt ofta besöker lansortsbusshållplatser var det en lärorik halvtimme. Sedan började skolallvaret med en värdelös engelska lektion, vilken i princip krävde att man vred sina nackmuskler upp och ner i en nickning då och då, samt utstötte ljud som skulle kunna tolkas som både ja och nej beroende på sammanhang.
Lunch - en otroligt mycket mer krävande historia eftersom det nu fanns en kansas-tjej mitt emot och man alltså var tvungen att yttra engelska ord. (Typ: Do you remember what we learned you last time? "Jjaag hhar siiidenkallingarr" och: Do you understand swedish yet? Oh? Great. Så vad har du gjort i helgen?).
Lektionen som följde lunchen var också dagens sista, detta innebär naturligtvis matte eftersom det är ett ämne vi föräras att ha 5 ggr i veckan, och där var det faktiskt koncentration. I trettio minuter. Sen hann Albei bli till och sen, sen var det dags att gå hem för dagen.
Men imorn, imorn är det faktiskt skolallvar på riktigt. Med prov. Sådetså. Och sen fysik. Och sen.. öh, lunch.
Som Findus sa; Jag börjar. Jag önskar mig lycka till!
Och nu ska jag förresten baka kanelbullar.
tror att havssaltschoklad är ett rättså bra tröstpris
Nyduschad.
Känn ordet.
Nyduschad.
Jag gjorde en frän frisyr av mitt schampo-hår som hade dreds längst inunder.
Varför har man typ slutat göra sånt?
Och jag är så nöjd att jag fick vara med på den fina trippen.
Tänk om skogen gått miste om mina gula byxor liksom.
Och tänk om jag gått miste om Davids grötlagning, Cissis diskning och Hannahs (o)ironiska röst!
Hemska tanke.
Bussresan skulle ju såå inte blivit lika minnesvärd utan vår allsång heller!
Tvåorna var precis så läskiga som vi trodde,
men,
jag gillar det!
nanananana
Sådärja.
Nu har jag rensat upp.
Jajamänsan.
Och imorn bär det ivääääääääääääääääääääg
Efter skimret, i motsats till tiden
Okej, så idag vaknade jag helt otroligt tidigt, vilket var väldigt otaktiskt med tanke på dels när jag somnade igår och dels vad dagens bestyr skulle gå ut på.
Som alltid börjar ju dagen dock piggt och glatt, så cykelutflykt mot bra&begagnat var nemas problemas. Inte heller övningskörningen blev lidande ett par timmar senare. Nej, det är först nu framåt tidiga kvällningen som nattens otillräcklig vila gör så påmind.
Att det är ansträngande att hålla ögonen ordentligt öppna vid halv sju-tiden är inte okej liksom.
Belief - Gavin DeGraw
Lovisa visade mig något helt klart värt i alla fall,
nämligen en text tagen ur livet som skulle varit i Sverige om Miljöpartiet styrde.
Förskräckligt, säger vissa. Underbart säger jag!
Kika själva
Right here
You make my dreams come true - Hall & Oates
Bo säger II
Åh
Det var en bra dag idag
Bo bjöd på fika
Det är minsann inte varje dag
Och
trots att de där lärarna är lite si och så med
så tycker jag trots allt de lyckas ibland
Och vi kommer hinna
helt säkert
Och vi kommer lyckas
helt säkert
Men nu har jag bättre saker för mig
faktiskt
jag har en del steg att lära in
och en spanskatext förstås
men det gör inte så mycket
Vidare undrar jag hur live at heart kommer fungera nu i helgen
går det att komma in på krogspelningar utan fullständigt liv at heart-pass?
Men
det blir en senare fråga
ett senare bekymmer
jag har som sagt en del steg att öva in
Glasvegas
Reparation pågår.
Ibland hittar man den där vännen, som är ens vän helt enkelt.
Och ibland hittar man vännerna,
som bara är ens vänner.
Helt enkelt.
Och så tänker man liksom,
att det här, det är ens vänner.
Och så blir man glad.
Liksom.
Africa - Toto
Driving shuffle
Det slog mig igår, eller dagen innan det kanske det var, eller tidigare i veckan, att nu för tiden är folk så artiga. Jag också. Alltså, jag menar inte mellan människor som inte känner varandra, jag tycker inte artigheten bara finns överallt, på stan, på caféer eller på typ tåg. Nej, artigheten som jag tänker på är den mellan dem som redan känner varandra. Exempelvis när två personer suttit o fikat tillsammans, det är dags att gå, och som slutfras sägs "det var jättetrevligt att träffas". Det är liksom nytt. Förut var det bara "aja, hejdå, vi ses".
Artigheten är definitivt inget negativt eller egentligen speciellt underligt, nej, rentav trevligt. Men vänskapen är plötsligt en annan. Det är inte säkert att personerna träffas igen nästa dag eller ens nästa vecka, och därför måste frasen sägas, "det var jättetrevligt att träffas". Annars finns osäkerheten om ett möte blir av igen på år och dar.
Är det åldern som spökar? Har man plötsligt blivit mer gammal? Eller är det här ett fenomen bara jag märkt av? Var jag otroligt oartig förr som inte sa detta? Eller är jag onaturligt artig med mina vänner nu?
Glorious - Muse
Hang with me - Robyn
All the souls that would die just to feel alive
och jag bara måste.
(sin asunto)
Och sen trodde jag att flugan på mitt ena ben var flugan på mitt andra bens spegelbild.
BOKAT
Happy happy face
Angående nudism, instängda rum, pool i diskmaskiner och båtnorpning
Så har man spenderat två dagar på äkta somrigt vis med cykling, bad, lite kanotpaddling, frukost i solen och mer cykling. Klassy var ute och gjorde vägarna osäkra och det var finfint!
Först tänkte jag att jag skulle kunna berätta om vildsvinet i vattnet, de läskiga novellerna, båten ägd av okänd granne, fladdermöss i natten, invationen av mygg och om Karboxilia. Men det känns som att det som händer i Karolinien, det stannar i Karolinien.
Finfina dagar i vilket fall, tripp tillbaks i Augusti va?
Lite snyggare, men knappast bättre
Poooooooowwwweerrrr
En sjukt värd dag helt enkelt
Karolinus Piltus + likkistan
K som i Karro som i Kärlek liksom
Kabahhhhhmmm
Ja.
Imorgon smäller det.
(Antal ryssar: 3)
Det första är just på tal om intellektuella...
"Det är lätt att klämma till dem, va... Ja, det är så förbannat lätt... Oftast är de inte särskilt muskulösa, och dessutom gillar de ju inte att slåss... Det är inte mer upphetsande för dem än stöveltramp, medaljer och feta limousiner, så det är ingen större uppoffring... Man behöver bara slita ifrån de där klantarna boken, gitarren, pennan eller kameran för att de ska vara helt värdelösa... Förresten är det ofta det första som diktatorerna gör: slår sönder glasögonen, bränner böcker och förbjuder konserter, det står dem sällan dyrt och det kan förhindra många motgångar... Men vet du, om att vara intellektuell betyder att älska att lära sig, att vara nyfiken, uppmärksam, att beundra, röras, försöka förstå hur allt hänger ihop och att försöka gå och lägga sig lite mindre dum än dagen innan, i så fall ja, då erkänner jag mig skyldig till allt: jag är inte bara intellektuell, jag är dessutom stolt över att vara det..."
För sunny days and hungover afternoons
Det kanske bara är jag (antagligen är det bara jag) men tycker man inte att personer i solglasögon alltid tittar på en?
Jag menar alltså att om jag ser en person på håll med solglasögon på och den har huvudet vänt mot mitt håll, då känns det som att personen tittar på mig. Den kanske egentligen tittar på något bakom mig eller tre meter bredvid mig eller rentav blundar, men ändå tror jag att människan ser på mig.
Har ingen bra exempelbild o kasta fram på detta, men jag tycker verkligen det.
Grymt tuffa i brillor.
(Antal ryssar: 17)
Limes när h går mot 0
Är det sommar nu?
Är det det?
Charmigt när någon ringer och sen slänger på i öret på en. Vad är det liksom?
Dagen började med att räkna matte. Och sen, efter det, så räknade vi matte. Och så spelade jag på ålderdomshem och blev lite sorgsen till sinnet när jag tänkte på att bara kunna sitta i rullstol o inte höra ordentligt och mest vara en belastning för alla... Varför är det något så sorgligt över gamla människor?
Och sen satt jag på laxbryggan i solen och räknade matte. Sen var det dags för dans men vi dansade knappt, vi pratade mest. Så jag kom hem tidigt. Och då passade jag på att räkna lite matte. Klockan fem var det äntligen dags att få träna lite och det var väldigt kul, som vanligt, men lite extra kul eftersom vi fick springa runt och anfalla varandra med mitzar. Man ser väldigt komisk ut när man springer runt med en stor, fyrkantig kudde framför magen.
Under stretchingen hade jag o Sandra lite frågestund med våra kära boxningskamrater som var både gamla och unga och snygga och mindre graciösa och allihop mycket taggade och slimade. Jag tycker om sådana.
Innan ett av mattepassen idag fick jag en jättefin present av mina finaste vänner och så sjöng alla och jag kände mig mycket uppmärksammad och inte obekväm, 18 är en mogen ålder kanske.
Nu har jag ätit massa curry och inhandlat godis och vindruvor till matteprovet imorn som kommer sänka det lilla självförtoende jag har i botten. Men, jag har faktiskt försökt. Jag har verkligen det.
Ha en fin kväll allihop, det ska jag ha
(Antal ryssar: 0)
Rosa gör mig glad
On the turning away
Först nu har jag förstått exakt hur Pink Floyd ska lyssnas. Man ska inte ha dem i lurar. Man ska ha dem i högtalare. Men inte i några mestalare som ger det där lite skramliga ljudet. Nej, det ska vara fina, känsliga högtalare som vet vad de sysslar med. Då är det så otroligt bra.
Helgen har varit som den har varit. Jag har gjort en massa massa saker faktiskt, jobbat på min spontanitet (den är här nu!) och absolut inte ägnat mig åt några måsten. Som det borde vara, men resultatet blir att idag är det söndag och jag måste göra allt allt sånt där trist på en och samma dag.
Bara att sätta igång antar jag. Jag vill inte. Jag vill inte. Men samtidigt, har man gjort tusen ovettiga mest jättekul grejer i tre dagar så får man väl ta en sån här dag. Söndag. Jag brukar inte vara en motståndare till söndagar, men idag känns det segt.
Två veckor kvar av skolan.
En vecka kvar som 17.
6 dagar kvar till syster är hemma.
4 dagar kvar till dansuppvisning.
(Antal ryssar: 5)
coolt vs. slitet
Eller
