agneesshh

Den här låten är så fin men så läskig och så mystisk och så medryckande att man kan inte sluta lyssna även om man blir rädd för den och vill se sig över axeln hela tiden och om jag varit själv hemma nu och lampan gått sönder skulle jag bara krypa ihop och stänga av allt.
När den tar slut är jag tvungen att ta på repeat bara för att få den där obehagliga känslan som jag ändå inte kan vara utan igen.
Goodbye Blue Sky
Inte ett ord mer kan jag få ner som beskriver vad jag menar, fastän jag vet att det var en smått torftig beskrivning.
Jag bara lyssnar och lyssnar och lyssnar. Den är kort, men så lång men för kort men för lång.
Säger allt jag känner och inte känner och vill känna och inte vill känna.

Ute regnar det. Ute är det kallt. Inne är det varmt. Inne finns gult ljus som värmer men som inte räcker hela vägen in.
Det gråa där ute däremot sträcker sig in överallt.

Jag vet inte vad jag ska göra imorgon. Jag intalar mig att jag kommer vara utvilad, glad och förväntansfull, men det är ganska långt borta just nu.
Comfortably Numb
Den magiska hösten är kommen ?

Nej vet ni, nu är det dags att byta musik. Det här gör inte mitt humör ett dugg bättre. Den är underbar och jag vill aldrig byta, men inser att det nog är den som mycket gör att jag skriver som jag just skrivit och att jag stirrar ut i regnet och tänker att den magiska hösten är kommen.

Hejsvej på er hörrni, imorn ses vi imorn hörs vi imorn pratas vi