Barfotavisan
barfota utan strumpor o skor
ska jag valsa med dig
o sen är det nåt med förgätmigej, men minns inte raderna däremellan.
okej, jag vet, det var en himla lång tid sedan jag skrev inlägg. hade faktiskt glömt bort den här sidan igen. o min blogg är väl ändå bättre än att till och med den som har den glömmer bort bloggen?
nu knackade det på dörren, det var någon som kom med blommor. bara så ni vet.
idag är det studenten. nu ska alla gamla 19åringar gå ut skolan o bli helt vuxna o mogna. tack att det inte är jag. då man är student, då ska man veta vad man vill i livet. jag vet att jag sagt det förut, men så är det verkligen.
i alla fall kan man ju hoppas på att alla nittonåringar inte tar sitt förnuft för mycket till fånga. vad trist det blir då.
men strunt i studenten. den rör mig ändå inte så mycket (förutom att jag var uppe sent igår för att baka dit, gick upp tidigt idag för att fixa present dit o gick igenom Lovisas garderob för att hitta kläder dit).
rent mentalt rör den mig inte så mycket.
det gör däremot 11 juni. det ska bli så skönt att äntligen sluta grundskolan. jag har längtat o längtat hela terminen. men nu är jag lite... inte orolig, inte rädd, inte ledsen... men något däremellan. det finns någon känsla i mig som är typ.. förvirrad kanske.
att inte veta vad som komma skall är ju ett sätt att känna. men att tro sig veta vad som kommer hända, det är ett helt annat. jag tror mig veta att till exempel Effi inte kommer finnas i det gamla, ganska höga, centrala huset vid ån om tre månader. jag tror mig veta att folk som jag bryr mig om och brukar träffa dagligen inte kommer finnas lika inom räckhåll.
nu vill jag inte låta sentimental, även om jag vet att det är för sent för att låtsas att jag inte är det.
det är nu två timmar och tjugo minuter tills jag ska stå på stan. jag har inte fräschat till mig, städat, fixat presenten klar eller skrivit de där grattis-korten pappa tjatat om sen i tisdags. tror nog det är dags att dra nu. för idag, idag kan jag faktiskt inte vara sen !!
ska jag valsa med dig
o sen är det nåt med förgätmigej, men minns inte raderna däremellan.
okej, jag vet, det var en himla lång tid sedan jag skrev inlägg. hade faktiskt glömt bort den här sidan igen. o min blogg är väl ändå bättre än att till och med den som har den glömmer bort bloggen?
nu knackade det på dörren, det var någon som kom med blommor. bara så ni vet.
idag är det studenten. nu ska alla gamla 19åringar gå ut skolan o bli helt vuxna o mogna. tack att det inte är jag. då man är student, då ska man veta vad man vill i livet. jag vet att jag sagt det förut, men så är det verkligen.
i alla fall kan man ju hoppas på att alla nittonåringar inte tar sitt förnuft för mycket till fånga. vad trist det blir då.
men strunt i studenten. den rör mig ändå inte så mycket (förutom att jag var uppe sent igår för att baka dit, gick upp tidigt idag för att fixa present dit o gick igenom Lovisas garderob för att hitta kläder dit).
rent mentalt rör den mig inte så mycket.
det gör däremot 11 juni. det ska bli så skönt att äntligen sluta grundskolan. jag har längtat o längtat hela terminen. men nu är jag lite... inte orolig, inte rädd, inte ledsen... men något däremellan. det finns någon känsla i mig som är typ.. förvirrad kanske.
att inte veta vad som komma skall är ju ett sätt att känna. men att tro sig veta vad som kommer hända, det är ett helt annat. jag tror mig veta att till exempel Effi inte kommer finnas i det gamla, ganska höga, centrala huset vid ån om tre månader. jag tror mig veta att folk som jag bryr mig om och brukar träffa dagligen inte kommer finnas lika inom räckhåll.
nu vill jag inte låta sentimental, även om jag vet att det är för sent för att låtsas att jag inte är det.
det är nu två timmar och tjugo minuter tills jag ska stå på stan. jag har inte fräschat till mig, städat, fixat presenten klar eller skrivit de där grattis-korten pappa tjatat om sen i tisdags. tror nog det är dags att dra nu. för idag, idag kan jag faktiskt inte vara sen !!
