Day One
(Blame me because I didn't see
That everything I ever needed
Was right in front of me)
tagga höstlov!! oh we want it.
då ska vi leva loppan (töntigaste uttycket, men jag är töntig så jag får använda det)
idag är det måndag vet ni.
veckans allra första dag. månens dag tror jag bestämt. (jag trodde solen var månen idag, Haya skrattade ett tag till det).
Helgen var mys. Det är den bästa sammanfattningen. Mys.
På fredagen hälsade sandra och jag på hos jonathan, där var det nice folk. Även om jag inte hade de bästa konversationerna med folket så gör det inte så mycket liksom. Man har kul ändå. Hade dock gärna tagit kvällen minus ett inte alls bra samtal i ett ekande trapphus...
Menmen , det har ordnat upp sig. Så med facit i hand kan jag säga att det var en lyckad kväll.
På lördagen joinade Effi oss örebroare. Vi kom fram till att hon hade bättre koll på örebro än vad jag har...
Traskade runt på stan, hälsade på sandra, pratade om allt vi missat av varann liksom.
Kvällen blev skum, men bra skum. Vi for runt lite, men det var det värt. Skönt folk och kvällen blir bra hur den än blir.
Söndagen bestod av häng i oset. Leende i höstsolen på en bänk. Sedan stan med tre väldigt bra personer som träffas alldeles för sällan. På kvällen hjälpte papi mig med naturkunskapen, och , hör o häpna, jag fattade faktiskt. kunde massa mer än jag trodde (!). It felt great. Men jag vet också att det inte på långa vägar kommer räcka för att göra Ingmar nöjd.
Fick även ett samtal långt väster ifrån, skönt att höra din röst<3
Man inser hur sjukt stor skillnad det faktiskt är mellan oss, livsstilen eller vad man ska säga. Fast kanske ändå inte så stor skillnad. Jag vet inte riktigt.
(Nu tittade jag mig om efter "spara"-knappen, har lärt mig från mina misstag nu. Hade gjort klart typ hela datakunskaps-uppgiften idag och sen så Poff så var det borta. Blev riktigt uppgiven alltså. Hade jag typ varit hemma och ingen sett mig hade jag dängt nåt tungt i golvet och ytterst ilsket klampat därifrån.
Som tur var befann jag mig i skolan och var tvungen att uppföra mig lite hyfsat i alla fall. När dessutom Hallon ironiskt sa: jadu, det är sånt som händer, men du har ju sparat eller hur? kändes det inte bättre. Jag lovar att han log för sig och tänkte att mohaha nu har hon minsann lärt sig att lyssna på mig! Resultat: Jag ska spara var fjärde sekund numera. Men shit, nu letade jag efter spara-knappen igen. Ganska länge desutom. Blåst, jag vet.)
There is no pain you are receding
A distant ship smoke on the horizon
You are only coming through in waves
Your lips move but I can't hear what you're saying
When I was a child I had a fever
My hands felt just like two balloons
Now I've got that feeling once again
I can't explain, you would not understand
This is not how I am
I have become Comfortably Numb
I have become Comfortably Numb
Sendrih, det är dags att kika the wall igen. Var väldans längesen nu tycker jag. Man blir sådär härligt deprimerad fast på ett upplyftande sätt nästan. Mycket svår känsla att beskriva. Se filmen så kanske ni får ett humm. Nu kom en the Wall -låt på media player listan. Kära gamla randomize, vad skulle denna blogg vara utan din läskigt braiga tajming?
Jag tycker nästan det här inlägget liknar mer mina gamla inlägg, som de var på den gamla goda tiden så att säga. När jag skrev för att jag tyckte det var kul att bara skriva, vadsomhelt.
Kan inte sätta fingret på vad som förändrats i mitt bloggande-jag, men något är det. Det känner jag i alla fall.
Oldstyle har försvunnit. Och bytts ut mot.. jaa... vet inte vad man ska kalla the new style. annorlunda mot förut, räcker det?
Ja, det klart det gör, ingen bryr sig ju egentligen. Man kan fråga sig om någon ens orkat läsa sig ända ner hit. Jag skulle då inte gjort det...
Det fanns en tid då jag ville komma någon vart med mina inlägg. Det fanns en tid då jag tänkte som så att om man ska blogga ska man göra det om något ordentligt, om några riktiga tankar.
Jag har lagt ner det där nu.
Inser att jag inte har mycket att komma med. Vad räknas som riktiga tankar egentligen?
Man kan ju få blogga ändå.
That everything I ever needed
Was right in front of me)
tagga höstlov!! oh we want it.
då ska vi leva loppan (töntigaste uttycket, men jag är töntig så jag får använda det)
idag är det måndag vet ni.
veckans allra första dag. månens dag tror jag bestämt. (jag trodde solen var månen idag, Haya skrattade ett tag till det).
Helgen var mys. Det är den bästa sammanfattningen. Mys.
På fredagen hälsade sandra och jag på hos jonathan, där var det nice folk. Även om jag inte hade de bästa konversationerna med folket så gör det inte så mycket liksom. Man har kul ändå. Hade dock gärna tagit kvällen minus ett inte alls bra samtal i ett ekande trapphus...
Menmen , det har ordnat upp sig. Så med facit i hand kan jag säga att det var en lyckad kväll.
På lördagen joinade Effi oss örebroare. Vi kom fram till att hon hade bättre koll på örebro än vad jag har...
Traskade runt på stan, hälsade på sandra, pratade om allt vi missat av varann liksom.
Kvällen blev skum, men bra skum. Vi for runt lite, men det var det värt. Skönt folk och kvällen blir bra hur den än blir.
Söndagen bestod av häng i oset. Leende i höstsolen på en bänk. Sedan stan med tre väldigt bra personer som träffas alldeles för sällan. På kvällen hjälpte papi mig med naturkunskapen, och , hör o häpna, jag fattade faktiskt. kunde massa mer än jag trodde (!). It felt great. Men jag vet också att det inte på långa vägar kommer räcka för att göra Ingmar nöjd.
Fick även ett samtal långt väster ifrån, skönt att höra din röst<3
Man inser hur sjukt stor skillnad det faktiskt är mellan oss, livsstilen eller vad man ska säga. Fast kanske ändå inte så stor skillnad. Jag vet inte riktigt.
(Nu tittade jag mig om efter "spara"-knappen, har lärt mig från mina misstag nu. Hade gjort klart typ hela datakunskaps-uppgiften idag och sen så Poff så var det borta. Blev riktigt uppgiven alltså. Hade jag typ varit hemma och ingen sett mig hade jag dängt nåt tungt i golvet och ytterst ilsket klampat därifrån.
Som tur var befann jag mig i skolan och var tvungen att uppföra mig lite hyfsat i alla fall. När dessutom Hallon ironiskt sa: jadu, det är sånt som händer, men du har ju sparat eller hur? kändes det inte bättre. Jag lovar att han log för sig och tänkte att mohaha nu har hon minsann lärt sig att lyssna på mig! Resultat: Jag ska spara var fjärde sekund numera. Men shit, nu letade jag efter spara-knappen igen. Ganska länge desutom. Blåst, jag vet.)
There is no pain you are receding
A distant ship smoke on the horizon
You are only coming through in waves
Your lips move but I can't hear what you're saying
When I was a child I had a fever
My hands felt just like two balloons
Now I've got that feeling once again
I can't explain, you would not understand
This is not how I am
I have become Comfortably Numb
I have become Comfortably Numb
Sendrih, det är dags att kika the wall igen. Var väldans längesen nu tycker jag. Man blir sådär härligt deprimerad fast på ett upplyftande sätt nästan. Mycket svår känsla att beskriva. Se filmen så kanske ni får ett humm. Nu kom en the Wall -låt på media player listan. Kära gamla randomize, vad skulle denna blogg vara utan din läskigt braiga tajming?
Jag tycker nästan det här inlägget liknar mer mina gamla inlägg, som de var på den gamla goda tiden så att säga. När jag skrev för att jag tyckte det var kul att bara skriva, vadsomhelt.
Kan inte sätta fingret på vad som förändrats i mitt bloggande-jag, men något är det. Det känner jag i alla fall.
Oldstyle har försvunnit. Och bytts ut mot.. jaa... vet inte vad man ska kalla the new style. annorlunda mot förut, räcker det?
Ja, det klart det gör, ingen bryr sig ju egentligen. Man kan fråga sig om någon ens orkat läsa sig ända ner hit. Jag skulle då inte gjort det...
Det fanns en tid då jag ville komma någon vart med mina inlägg. Det fanns en tid då jag tänkte som så att om man ska blogga ska man göra det om något ordentligt, om några riktiga tankar.
Jag har lagt ner det där nu.
Inser att jag inte har mycket att komma med. Vad räknas som riktiga tankar egentligen?
Man kan ju få blogga ändå.
