agneesshh

and after all, you´re my wonderwall

vet ni vad, nu tänker jag göra något riktigt, riktigt smörig
det är lite för klyschit, lite för töntigt, lite för fjortis, lite för uthängande, lite för viktigt
så jag tänker göra det, trots att jag läst sådana här texter o bara suckat själv

men nu ligger det verkligen i luften
nu är det verkligen nödvändigt
låt bli att läsa alla ni som, precis som jag, inte gillar sådana här texter, ok?

men det som jag nu ska göra, är att tillägna detta inlägg till mina livsräddare, mina finaste, underbaraste vänner
(jag sa ju att det skulle bli smörigt, men jag menar varenda ord)

Utan er skulle det inte gå
NI vet väl det?
Vem skulle jag ha i världen om jag inte hade er?
vem skulle lyssna på mig?
vem skulle förstå mitt svammel?
vem skulle det vara som satt och drack te långt in på natten?
som cyklade genom stan i regn för att klättra på läskiga stegar?
vem skulle baka scones till frukost?
vem skulle bädda i soffan så man slapp kyla, mörker och regn bara för att man inte orkade cykla hem en ynka kilometer?
vem skulle ta bussen ut i ingenstans för att smutta på en äcklig öl?
vem skulle sova i en miniliten lekstuga med mig om sommaren?
vem skulle spela guitar hero med mig?
vem skulle orka flyga i nio timmar med mig?
vem skulle jag ta promenader i regnet med?
vem skulle ta emot mig när jag än ville komma?
vem skulle förklara för mig hur allt ligger till?

vad rörigt det här blev.
vad jag alltså vill säga är att ni betyder så otroligt mycket !

jag bara kände det precis nu, precis här
ni får aldrig försvinna, okej?