agneesshh

Det är torsdag. Alla är sjuka. Jag är hemma och vårdar sjuk familj. Eller, nej, det där var nog inte riktigt sant, lovisa och agnes är hemma och vårdar sjuka föräldrar. Haha, upp- och nedvänt va? imorgon är det fredag. vi ska på info om alla val som måste måste måste vara gjorda innan vecka 9. Det är inte lång dit vet ni. Inte långt alls.

Jag är alltid på så konstigt humör nuförtiden. Läste precis på Effies blogg, vilket kanske förklarar mitt ämne. Men jag är faktiskt också på konstigt humör. Fast istället för Effiesöt som verkar vara på ett angenämt trevligt humör är jag på något konstigt, inåtvänt humör. Orkar inte riktigt med folk. Och det är ju ovanligt. Speciellt för att vara jag. Eller alltså, kanske inte ändå. Eller jag vet inte.
Jag tänker inte skriva en text om hur jag är som person, hur mina innersta tankar är (fast det kanske jag redan gjort..?) Eller vad jag drömmer om om natten. (Det har jag nog också gjort).  Det är bara ett tillstånd. Inget bestående. Ett humör är ju det. Tillstånd.

Lovisa har gjort fruktsallad som jag precis ätit upp. Man borde verkligen göra fruktsallad oftare.
Snart är det dags att bege sig ut i mörkret. En liten sväng liksom.

Nästa vecka vet ni, är det alla hjärtans dag. Jag ska skicka en massa fina kort via Leif till alla på Karro. Ojoj det blir finfint det. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, kort och brev och över huvudtaget snigelpost är sååå underskattat. Jämför bara själva. Hur glad blir man för ett mejl (eller e-brev som gunhild skulle sagt)? Hur glad blir man för ett vanligt sms? Och hur glad blir man för ett brev med kuvert o address på och allt?
(Neejdå, jag styrde er inte nu inte. Nejnej.)
Äsch.