I was only going out | Never thought I´d say that it´s allright
Nu gott folk ska ni få se på grejer! Agnes is back. För tillfället i alla fall. Bloggen lever! (Trots effis absoluta vägran att fixa om min design, snart byter jag till en sån där som finns förvald.)
Det är så att Dream Theater har släppt en ny platta, och den är grym. Den är faktiskt det. Har plågat min stackars familj i minst en vecka nu genom att spela samma låtar om och om igen. Men jag tröttnar liksom inte. Det kanske inte låter så extremt med att spela en skiva i en veckas tid, men för mig är det riktigt ovanligt. Att bara lyssna på den alltså. I princip inget annat. Jag brukar aldrig sätta på repeat utan glatt nöja mig med att spela igenom en skiva en gång. Per dag. Kanske ska jag variera mig lite och köra Train of thought igen eller nåt. Fast den har jag förstås också plågat alla med... Mamma kom in idag i köket när jag spelade DT och sa bara "vilken fruktansvärd musik" och gick ut igen. Uppmuntrande måste jag säga. Här lyssnar man på lite äkta musik med äkta musiker och låter henne slippa alla radioplågor o tjaffs. Hon förstår inte mycket hon.
Om jag kunde konsten att visa youtube-klipp hade jag lagt in ett här på The best of times (part 2). Men jag fattar inte hur man gör.
Nu ska jag lyssna på lite Loney, dear som omväxling. Vi ses kanske snart igen om denna blogg-anda håller i sig!
Det är så att Dream Theater har släppt en ny platta, och den är grym. Den är faktiskt det. Har plågat min stackars familj i minst en vecka nu genom att spela samma låtar om och om igen. Men jag tröttnar liksom inte. Det kanske inte låter så extremt med att spela en skiva i en veckas tid, men för mig är det riktigt ovanligt. Att bara lyssna på den alltså. I princip inget annat. Jag brukar aldrig sätta på repeat utan glatt nöja mig med att spela igenom en skiva en gång. Per dag. Kanske ska jag variera mig lite och köra Train of thought igen eller nåt. Fast den har jag förstås också plågat alla med... Mamma kom in idag i köket när jag spelade DT och sa bara "vilken fruktansvärd musik" och gick ut igen. Uppmuntrande måste jag säga. Här lyssnar man på lite äkta musik med äkta musiker och låter henne slippa alla radioplågor o tjaffs. Hon förstår inte mycket hon.
Om jag kunde konsten att visa youtube-klipp hade jag lagt in ett här på The best of times (part 2). Men jag fattar inte hur man gör.
Nu ska jag lyssna på lite Loney, dear som omväxling. Vi ses kanske snart igen om denna blogg-anda håller i sig!
