För att det finns fönster i paradiset
Det är så erbarmligt lite
en människa kan förstå.
Man skulle ej grubbla och tänka
men tänker och grubblar ändå.
Och dagarna fogas till veckor,
veckorna fogas till år.
Man skulle ej snärjas av grubbel
så hastigt som livet går.
Sitter och lyssnar på http://open.spotify.com/track/76ZDwA8uTyMys4LIS3pBUX , klassisk musik som han den begåvade killen i Muse skrivit, riktigt bra och så läser jag dikter av Nils Ferlin. Ute blåser det och är kallt fast varmare än igår men kallare än förra veckan. Det är så mycket söndag det bara kan bli. Emma kommer om runt tjugo minuter, vi har inte träffats på så länge att det är helt konstigt.
Jag har spelat Stevie Wonder-medley på fånen och My Funny Valentine och lite såna där låtar. Mitt rum är så stökigt att man knappt får upp dörren nu igen, jag har ingen aning om hur eller när eller varför det blev så. Imorse hade padre bakat skones till mig och mamma hade köpt kusmi-te, grönt, till mig som smakade citron. Eliane hade köpt kanelbullar till oss (grattis, lilla bulle, det är din dag idag).
På mitt mentorsamtal med Lena visade hon att jag hade försenade ankomster till fysiken på måndagmornar. Tjugo minuter tror jag visst det var, uppreprade gånger. Måndag är inte min dag. Helt enkelt. Fastän jag inte ens har något IV-val så jag slutar tjugo i tolv.
http://open.spotify.com/track/3e2AU3I4fek2ZRBKKRP4ne den låter är faktiskt bra, ibland. Idag.
Och som en sista punkt tänkte jag be Effie ta upp sitt bloggande igen, eller så kommer en spark på posten.