Helgens bestyr.
(Varför nu skolans upplaga är så ful)
Ja, då ger vi oss in i den mystiska boken ännu en gång.
(The real thing, eller, öhm, bättre i alla fall --->)
Låt som när du är ledsen sörjer till: Vad som helst med DT eller möjligtvis Death Cab
Beroende av: Ingenting alls fast kanske egentligen det mesta..
Vad får du oftast komplimanger för? Vårt nya, flashiga kök!
Hur imponerar man på dig? Man är jäkligt tuff helt enkelt
Brukar du skratta för dig själv? lite för ofta
Var bor du? I fåtöljen
Trivs du där? Är det en fråga?
Hur svarar du i mobilen? Eh bygg och plåt AB
Vem ringde du senast? Madre , nej vänta hon ringde mig
Vad sa den du senast pratade med i telefonen: Något om scheman
Antal timmar sömn inatt: Kan det ens ha blivit 2?
Sov du ensam: Nej
Brukar du komma i tid: Ingen kommentar
Vad tycker du om fötter: Oftast ett aber
Vad saknar du: Min bästa vän Daisy
Hade du en bra kväll igår: Det kan man kanske säga
Favorit dryck på morgonen: Te. Alltid te.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Usch vilken trist fråga
Vad skulle du göra om du vore kille/tjej för en dag: Kan jag inte få vara osynlig istället?
Är du nöjd med ditt liv: solen lyser, himlen är blå
Är du bortskämd: Jag lever ju herregud i Sverige
Vad gör du i morgon: Har party i Karrotten
Vad är det värsta du vet? Frågvisa, okunniga människor
Har du bra vänner och äkta vänskap? ohja
Vad är det finaste du fått? en frukost!
En speciell dag du minns: jag minns alla dagar (speciellt under arvika)
Du samlar på: vackra stenar, porslinsdockor, enhörningar och plastpåsar. Nej vad är det för strunt. i vårt förråd finns bara skidor.
Vem ringer du när du är arg/ledsen: Dissalinjen
Vad skulle du göra om du vann en miljon: Inget vettigt i vilket fall
Är du musikalisk? inte på morgonen
Vad dricker du helst när du är törstig: calvados (hur stavas det?)
Bor dina föräldrar tillsammans: Ja fast i två städer
Har du någon gång gråtit dej till sömns: även jag har varit liten
Biter du på naglarna: Sorgligt men sant
Listan snodd av: Annika
jag vet att det är sämst
men det blev.
Ibland hittar man den där vännen, som är ens vän helt enkelt.
Och ibland hittar man vännerna,
som bara är ens vänner.
Helt enkelt.
Och så tänker man liksom,
att det här, det är ens vänner.
Och så blir man glad.
Liksom.
Africa - Toto
Det här har varit en dag av vila och komma tillbaka till livet-sysselsättningar. Man måste helt enkelt ha tråkigt ibland. Fast, tråkigt är nog fel ord för idag, jag har gjort en massa mysiga hemmasaker som att titta på när Lovisa städat, legat på golvet och pratat i telefon, läst en blogg som är alldeles utomordentligt bra som jag helt glömt bort, jag fattar inte hur jag bara kunde, och så har jag gjort pizza och ska äta lite kakor strax. Och senare ikväll kanske det blir att för första gången sticka näsan utanför dörren idag och övningslöra litegrann. Kanske alltså. Om jag vill lämna min plats här i fåtöljen liksom.
Det som spökar i mitt huvud hela hela tiden är dock att skolan börjar om, få se här, fredag-lördag-söndag-måndag, 4 dagar!! Herregud, hur ska jag klara det? Hur hur hur?
Ångesten är rejäl. Det kommer vara brutalt.
Det jag tänker är att om jag inte tänker på det kan jag nog stå ut. Om jag inte tänker att det är skola, utan lyckas lura mig själv att det bara är något tillfälligt, temporärt, bara nån kurs jag fått för mig att gå i ledigheten, då kanske det går. Om jag får för mig att det är jag själv som valt att stiga upp kl 7 och sedan sitta igenom hundra döda lektioner till kl fyra, då kanske det är genomlidligt. Kanske.
En annan strategi, helt motsatt det där med frivillighet, är att skapa rutin. Ett rullande schema på allt jag gör. Helt enkelt sluta tänka litegrann, mer bara följa invanda mönster. Då kanske jag också glömmer att det jag gör egentligen känns totalt meningslöst och att jag är på helt fel ställe vid helt fel tidpunkt, görandes totalt fel saker. Då kanske jag glömmer.
Det slog mig igår, eller dagen innan det kanske det var, eller tidigare i veckan, att nu för tiden är folk så artiga. Jag också. Alltså, jag menar inte mellan människor som inte känner varandra, jag tycker inte artigheten bara finns överallt, på stan, på caféer eller på typ tåg. Nej, artigheten som jag tänker på är den mellan dem som redan känner varandra. Exempelvis när två personer suttit o fikat tillsammans, det är dags att gå, och som slutfras sägs "det var jättetrevligt att träffas". Det är liksom nytt. Förut var det bara "aja, hejdå, vi ses".
Artigheten är definitivt inget negativt eller egentligen speciellt underligt, nej, rentav trevligt. Men vänskapen är plötsligt en annan. Det är inte säkert att personerna träffas igen nästa dag eller ens nästa vecka, och därför måste frasen sägas, "det var jättetrevligt att träffas". Annars finns osäkerheten om ett möte blir av igen på år och dar.
Är det åldern som spökar? Har man plötsligt blivit mer gammal? Eller är det här ett fenomen bara jag märkt av? Var jag otroligt oartig förr som inte sa detta? Eller är jag onaturligt artig med mina vänner nu?
Glorious - Muse
Hang with me - Robyn
