agneesshh

Idag skymtade Bo förbi i trapphallen.
Alltid ett leende på läpparna, den där Bo. Och kände igen oss gjorde han. Vilket jag tyvärr inte kan säga att Ari alltid gjorde.. Något som var ömsesidigt oss emellan i och för sig.

Hösten börjar ordna sig, strukturera upp sig, köra ihop sig. Fy tusan vad saker och ting ska vara svårt. Men matten överlevde vi i alla fall. Lurigt trick det där, att lägga mattelektion först på morgonen i ett klassrum och sedan smyga in kemi i samma klassrum och sedan byta sal för att ha - matte. Grejen är att borta som man är tidigast på morgonen, så har man hunnit glömma att en mattelektion redan ägt rum. Det var ju i salen vi hade kemi i som vi var o hade lektion först imorse liksom.

Allt är oförskämt mycket som vanligt. Christer är densamma, hånar mig (och de flesta andra) för det mesta och skakar på huvudet när jag tar fram macka, termos och tepåse. Och inte studsar han på självaste fenomenet termos-på-mattelektion, nejnej, kommentaren när han stoltserar fram är:

"hade du inte ens tid att brygga te?"
jag, som tror han menar "hade du inte ens tid o dricka en sketen kopp te imorse" säger: "neej, det är godare med te o macka tillsammans."
var på christer svarar: "inte brukar du ha tepåsar i vanliga fall??"
jag svarar: "äsch tepåsar går bra på morgonen" eller något liknande
och då suckar christer sin christer-suck; "någon behöver gå upp tidigare på morgonen alltså"


Livet är hårt som gymnasieelev.