dag o dan, den dan då dan dagades
jag tycker lite synd om vuxna människor, det känns som att de inte vågar leva ut sina tankar och viljor. det känns som att de fastnat i att vara vuxna och beter sig som de tror alla förväntar sig att de ska bete sig. alltså, inte vågar göra något annat liksom. och tillsist växer de väl in i den rollen, o sen kan de inte vara annat än .. vuxna. det verkar sjukt trist.
