agneesshh

Så sitter man i en lägenhet i Oslo iklädd strumpbyxor, mjukisbyxor, två par sockor, långärmad tröja, T-shirt, kofta, stickad tröja, halsduk och mössa, sippar på lite värmande dryck, har stearinljus på bordet, ugnen på som element och filt att sitta på. Vi har käkat mat och tittat på Patrik 1,5. Imorn ligger den norske huvudstaden framför oss.

Imorgon börjar egentligen skolan, men jag har förlängt jullovet till måndag vilket känns väldigt bra. Jag är som sagt inte redo att börja skolan igen.

 Mellan att vi lekte hänga gubbe och 20 frågor i bilen hit, inklämda i baksätet tre pers med mor och far i framsätet, så funderade vi över det här med ålder. Jag tyckte inte det var så underligt att jag fyller 18 i år, jag menar, jag är väl rätt mogen? Syster verkade på något underligt sätt inte hålla med? Själv fyller hon 21, hur passande känns det liksom?

Nånstans tror jag inte att jag kommer bli vuxen. Det verkar så långt borta.
Jag menar, bara en sån sak, om jag flyttade hemifrån, då skulle ingen vilja vara där. Se på mitt rum för tillfället. Eller, det ser ju seriöst alltid ut så. Tanken på min blivande lägenhet är lite.. skrämmande. För att inte säga motbjudande. Tål att tänkas på. Precis som blivande nyårslöften tåls att tänkas på.

Och ja, det är kaaaallt i denna lägenhet.