Wednesday - what day? Thursday - the third day!
Fredag imorgon folk.
Sitter o kikar på Vänner, det är från min sida ett underskattat program. Faktiskt. Jag vet inte vem jag identifierar mig mest med. Det är definitivt inte Monika - jag är inte, jag upprerapar, inte, städmanisk eller manisk på något annat sätt. Jag är inte lika mesigt som Ross - har verkligen inte lika många skilsmässor bakom mig. Rachel är.. lite läskigt. Tycker jag. Jag tror inte jag är som henne. Jag kanske dum och smått naiv som Joey? Eller genuint skum som Pheobe? Äsch, ingen lär ju vara som någon av dem egentligen. De är ju sjukt extrema.
Det här är ett otroligt tråkigt inlägg, men så är ju timmen också sen. Snart är det dags att koka upp vatten igen för att fylla flaskorna som vi har i sängen under natten. Och den här gången ska vi försöka vänta så att flaskorna inte smälter av kokande vatten...
Nu är det dags att ge upp det här, jag kommer antagligen inte komma fram till något mer. Men innan jag drar igen datorn ska jag kika in på Entalpi och se om den bloggen verkligen dött på riktigt.
Sedan ska jag fundera lite mer på mina nyårslöften samt över hur vår käre klasskompis faktiskt klarar av att vara frukterian/grönsakerian. Seriöst, hur klarar en sån människa nåt sånt??
Sitter o kikar på Vänner, det är från min sida ett underskattat program. Faktiskt. Jag vet inte vem jag identifierar mig mest med. Det är definitivt inte Monika - jag är inte, jag upprerapar, inte, städmanisk eller manisk på något annat sätt. Jag är inte lika mesigt som Ross - har verkligen inte lika många skilsmässor bakom mig. Rachel är.. lite läskigt. Tycker jag. Jag tror inte jag är som henne. Jag kanske dum och smått naiv som Joey? Eller genuint skum som Pheobe? Äsch, ingen lär ju vara som någon av dem egentligen. De är ju sjukt extrema.
Det här är ett otroligt tråkigt inlägg, men så är ju timmen också sen. Snart är det dags att koka upp vatten igen för att fylla flaskorna som vi har i sängen under natten. Och den här gången ska vi försöka vänta så att flaskorna inte smälter av kokande vatten...
Nu är det dags att ge upp det här, jag kommer antagligen inte komma fram till något mer. Men innan jag drar igen datorn ska jag kika in på Entalpi och se om den bloggen verkligen dött på riktigt.
Sedan ska jag fundera lite mer på mina nyårslöften samt över hur vår käre klasskompis faktiskt klarar av att vara frukterian/grönsakerian. Seriöst, hur klarar en sån människa nåt sånt??
