agneesshh

Jag har sett den två gånger på två dagar. Den är bra. Se den.
Jag tror jag ska låna boken. Snarast.

 





Bra bok. Helt enkelt.
Jag har suttit och glott på bilder och läst bildtexter och fascinerats.
Havet är så tufft.

Här om dagen satt jag och kollade på Grey´s anatomy, samtidigt som jag skrev den dumma svenska uppsatsen, och då kom jag och tänka på ett gammalt avsnitt från serien. Där var det en tant som var på väg att dö och inte ville ha dödshjälp, men det visste inte Meredith så hon räddade tanten från döden tillfälligt i alla fall. Då kom den döendes vänner, andra tanter, och protesterade mot detta.

Samma dag hade jag på spanskalektionen sett ännu ett avsnitt av den strålande serien "Aventuras vascas" där två engelska människor i typ vår ålder kommer till norra Spanien och är med om massa töntiga små saker. Joseba, en av de spansla karaktärerna, har problem med pengar och hans mormor, abuela Mariví, är orolig och pratar ut om sina bekymmer med sin väninna. Båda damerna minst 70+.

Det jag vill komma fram till, efter denna långa inledning, är att vad som slog mig var att alla tanter ser otroligt olika ut!


    


Om man verkligen studerar dem så märks det tydligt att ingen är den andra lik. Visst, de kanske har sina kläder som på vintern är gråa eller svagt åt lila eller mörkblå och på sommaren beiget mixat med ljusa pasteller á la modet som rådde under deras ungdom. Förutom detta med kläderna och skorna som är stabila och så sköna för fötter så, finns det inga anletsdrag som är gemensamma. Någon har koppärrig hy, någon hänger lite med ena ögat, någon har skrattrynkor eller bekymmersveck och så vidare och så vidare. Alla har de något särdrag.

Kan det vara så att när man kommer över en viss ålder har man levt så länge med sig själv att man slutligen utvecklat en ordentlig personlig nìsch? Allt det där med att framhäva vissa dra och dölja andra som man jobbar med hela livet via smink, kläder, frisyr med mera med mera, försvinner det möjligtvis med åren? Tillslut har man bara sig själv kvar, och nu vissas hur livet som levts verkligen varit.

Vissa är slitna av tunga bördor, andra rynkiga av årtionden av rökning eller kanske solarium, några ser alltid glada och snälla ut, vissa ganska tomma.

Jag vet inte hur det egentligen förhåller sig,
jag har bara märkt att ingen tant liknar en annan
och att man därför nog inte kan dra dem alla över en kam

Likadan bakifrån som framifrån?

Jag tänkte på en sak,
mitt i all stress o allmän oreda,

jag tänkte på att
tiden finns bara för att vi har hittat på den
fysikens lagar stämmer,
men det är för att vi korrigerat dem tills de fungerar
matematik
finns bara för att vi säger att det finns

fattigdom
är något vi skapat
samhällen
är bara en plats vi beslutat hävda vår rätt genom
världskartan
är en oproportionelig skiss där vi försökt avbilda ett runt klot på en plan yta
bara för att vi ska ha något att gå efter

vi har skapat allt vi lever i
tror vi.
därför tror vi att vi klarar oss utan allt vi inte skapat

men egentligen,
så är det väl tvärtom?
allt vi inte skapat klarar sig utmärkt utan oss,
men vi skulle inte klara en timme utan det.

helghelghelghelghelghelghelghelghelghelghelghelghelghelghelghelghelghelghelghelghelghelghelghelg
helghelghelghelghelghelghelghelghelghelghelghelghelghelghelghelghelghelg
helghelghelghelghelghelghelghelghelg



It's bugging me
Grating me
And twisting me around
Yeah, I'm endlessly
Caving in
And turning inside out

Cuz I want it now
I want it now
Give me your heart and your soul
And I'm breaking out
I'm breaking out
Last chance to lose control

It's holding me, morphing me
And forcing me to strive
To be endlessly cold within
And dreaming I'm alive

And I want you now
I want you now
I feel my heart implode
And I'm breaking out
Escaping now
Feeling my faith erode

Och kanske får jag se Muse igen
kanske hoppas jag vill jag ska






(Antal ryssar: 3)

Jag fick en insikt denna kväll,
nämligen att jag varit något så otroligt passiv under spanskalektionerna detta läsår.
Jag har inte gjort något alls!
Helt knäppt.
Jag har inte lärt mig något. Alls.

Lite smått förvirrad över detta (hur gick det till att man har snappat upp absolut noll på gaanska så jättemånga lektioner) tänkte jag att jag kanske skulle ta fram anteckningar och övingar från förra året, då jag var en ambitiös etta.

När jag tänker tillbaka på spanskan i ettan tänker jag att jag inte lärde mig något alls, men, när jag letat fram gamla papper (jag är faktiskt sjukt strukturerar när jag bara vill, jag har arkiverat allt i en fin pärm!) så fann jag att de papprena faktsiskt var väldigt vettiga.

Var 7:an inte lika dålig som man då tyckte?
Jämfört med Christina så verkar han plötsligt bättre, eftersom:
1) Han kom till lektionerna
2) Han gav oss övningspapper som passade oss och inte något annat steg
3) Han fick oss att göra massa övningar och inlämningar och muntliga presentationer och därigenom tvingade han ju oss att anstränga oss.

Slutsatser av allt detta:
#1 Jag måste bli tvingad till att lära mig saker, annars funkar det inte
#2 Lärare (och det mesta annat) verkar alltid mycket bättre en tid efter. Man glömmer det dåliga.
#3 Man förstår inte det bra med något föränn det är över.

Detta stämmer dock inte under min mellanstadietid. Den var värre än jag trodde då. Ingen kunde tvinga mig att lära mig något, för då lämnade jag in läxan blank. Carola (Pithon) , du visste verkligen ingenting.

Det var allt för mig, godnatt människor :D

Lycklig, totalt ovetande tjej.

Vad hände i torsdags egentligen?
Ingen som vet, ingen som vet.

Det har varit sol helt jättelänge nu och man blir så glad av det samtidigt som man blir lite "vad-ska-jag-göra-för-att-utnyttja-att-det-för-en-gång-skull-går-att-vara-utomhus"-aktig.

Jag satt o kollade in festivaler igår och det är verkligen Arvika och Peace som jag vill till. Trodde inte att Peace skulle vara nåt i år, men sen såg jag artisterna och blev jättesugen! Nackdelen är att det bara verkar vara jag som vill dit. Jag har inga vänner alltså. Alla är ju bara bortresta o massa hela sommaren. Förstår inte vem jag ska lura med mig. Arvika måste också taggas, In Flames uttröttas aldrig och så Teddybear och massa.

Alla verkar ju vilja åka till Emmaboda och det skulle varit sjukt kul, Crystal Castles och Kalle Bah och SMK. Men då ska ju jag up north, tillbaka till mina rötter. Impossible liksom... Apropå up north så kikade jag på Urkults hemsida och den festivalen verkar asmysig! Norrland finns liksom i mitt hjärt och Urkul kan vara svaret på mina festivalbegär. Är det så att det blir en Norrlandssommar i år?

Jag känner att det blir en Norrlandssommar i år. Vem vill joina?

Puss o kram, nu ska jag bli av med den där "vad-ska-jag-göra-för-att-utnyttja-att-det-för-en-gång-skull-går-att-vara-utomhus"-känslan.







(Antal ryssar: 17)

Har vi genomskådat det?














(Antal ryssar: 7)

Jag försöker, trots smärtan i mitt arma huvud, skriva den där dumma recensionen om engelska-klassikern. Det fungerar inte. Vad är det man egentligen ska skriva om? Vad ska en recension innehålla?


För det första så är boken på gammel-engelska, bara en massa dialoger om ingenting och sjukt mycket smarta Wilde-fraser överallt.

För det andra så trodde jag att Dorian Gray var en älskvärd, artig pojke som träffade en annan älskvärd, artig herre vid namn Lord Henry och Lord Henry öppnade Grays ögon och fick honom se världen som den verkligen var. Då var Dorian öppen för nya känslor plötsligt, eftersom världen ju var mycket mer än han trott (mer än att alla tyckte han var snyggast och sötast och snällast i världen) och blev förälskad i en mycket ung och söt skådespelerska vid namn Sibyl Vane.

Som så såg alltså handlingen ut vid sida 84, dit jag kommit. Hela boken är 230 sidor typ. Sen så läste jag om boken på internet. Och där stod i sammanfattningen:
"Sedan Sibyl tagit självmord för att Dorian gjorde slut med henne för han inte tyckte hon var tillräckligt intressant längre och Dorian även mördat Basil, hans forne konstnärs-vän, sjönk han djupare och djupare i sina handlingar".

Va? Den älskvärde, otroligt snygge pojken blev hjärtekrossande mördare?

Yeah, well that´s life.

Och jag är faktiskt engelsk-kunnig (tror att jag gjorde otroligt pinsamma fel under pluggdagen i söndags, jag skrev inte "you sure is". inte). Denna dag har i vilket fall varit som precis vilken måndag som helst. Förutom att alla pratar om den kommande karrofesten och om hur kinky alla faktiskt kommer vara.

Det bästa jag hört (förutom Cissi som ska vara tomat och Linn tror jag det var som pratade om o vara garderob) är att klä ut sig till präst! Gud finns i allt vi gör liksom. Och även om vi inte skulle ta livet av oss bara för att John McCain sa att homosexuella inte borde få finnas eller vad det nu var, skulle vi inte ta lite mer livet av oss om Gud verkligen på riktigt menade att gay-människor var mindre värda?

Jesus var pilt och Gud var gay, precis som Dumbledore.






Och jag hoppas att eventuella fundersamma läsare kan urskilja något litet vettigt i detta inlägg.








Antal ryssar: zero nil cero

Fredag lördag söndag går så mycket fortare än måndag tisdag onsdag. Helt sjukt är det.

Lördagen spenderades i vilket fall ute i solen i den friska lugten [el aire libre] och sedan inne i ciderångorna till de ljuva tonerna från en riktigt manboy [Saaa han de?]. Söndagen hemma hos Sandra och vi och Carl (mycket universellt namn) pluggade lite biologi, pratade koreabarn och letade PA.

Alla säger att det snart är påsklov, så det kanske är sant. Och man brukar ju säga att efter påsklovet så går terminen superfort och snart är det varmt och nästan sommar. Det är ju lite svårt o tro det trots allt. Jag tror inte att snön nånsin kommer försvinna och jag tror inte vi kommer se människor endast iklädda shorts och linne utomhus igen. Det är inte något bittert med det egentligen, det bara är. Vi har ju haft snö i typ fyra månader nu liksom, varför inte fyra månader till?

Nu tar vi o cheerar up lite och ser på introt till ett mycket fint barnminne i form av "en cell-sam historia". Tudelu!

Idag var det sol. Idag var en bra dag. Kom i tid (!) till första lektionen. Nu måste väl Christer blivit nöjd? Sedan efter skolan, då den otroligt sega svenskalektionen äntligen var slut, träffade jag syster och vi gick runt o släpade kassar på stan. Det slog mig hur många man trots allt känner i staden. Vi stressade hem och åt nutellamackor och jag hann med bussen upp till markurells tio över fem och så tittade jag o några från klassy på teater och Calle var ju jätteduktig!

Och så sprang jag vidare och orkade inte träffa marie och dem, (vadå gudstjänst liksom?) och så sprang jag hem. Och vi åt tacos och det var gott.

= Bra dag



Och okej, min blogg är... blå.
Men det ska vi nog kunna råda bot på.
Några förslag?





(Antal ryssar: 1,5)

Mary Wollstonecraft

Mary Wollstonecraft (1759-97) var en revolutionär författarinna som bl.a. besökte Sverige. Radikal feminist. Hennes dotter skrev om Frankensteins monster.

Hmm, det här känns inte helt bra?