agneesshh

Jag fick en insikt denna kväll,
nämligen att jag varit något så otroligt passiv under spanskalektionerna detta läsår.
Jag har inte gjort något alls!
Helt knäppt.
Jag har inte lärt mig något. Alls.

Lite smått förvirrad över detta (hur gick det till att man har snappat upp absolut noll på gaanska så jättemånga lektioner) tänkte jag att jag kanske skulle ta fram anteckningar och övingar från förra året, då jag var en ambitiös etta.

När jag tänker tillbaka på spanskan i ettan tänker jag att jag inte lärde mig något alls, men, när jag letat fram gamla papper (jag är faktiskt sjukt strukturerar när jag bara vill, jag har arkiverat allt i en fin pärm!) så fann jag att de papprena faktsiskt var väldigt vettiga.

Var 7:an inte lika dålig som man då tyckte?
Jämfört med Christina så verkar han plötsligt bättre, eftersom:
1) Han kom till lektionerna
2) Han gav oss övningspapper som passade oss och inte något annat steg
3) Han fick oss att göra massa övningar och inlämningar och muntliga presentationer och därigenom tvingade han ju oss att anstränga oss.

Slutsatser av allt detta:
#1 Jag måste bli tvingad till att lära mig saker, annars funkar det inte
#2 Lärare (och det mesta annat) verkar alltid mycket bättre en tid efter. Man glömmer det dåliga.
#3 Man förstår inte det bra med något föränn det är över.

Detta stämmer dock inte under min mellanstadietid. Den var värre än jag trodde då. Ingen kunde tvinga mig att lära mig något, för då lämnade jag in läxan blank. Carola (Pithon) , du visste verkligen ingenting.

Det var allt för mig, godnatt människor :D

Lycklig, totalt ovetande tjej.