agneesshh

Jag tänker mig att hösten är regnig och förskräckligt kall och allmänt trist och grå. Men så är det ju inte. Konstigt nog. Det känns som att solen lyst mycket senaste veckorna och alla träden faktiskt är fina och än så länge har mörkret inte kommit. Det är förskräckligt kallt däremot, där misstar man sig inte.

Kanske är det så att den bedrövliga delen av hösten inte kommit än, och i och med att den kommer sist så är det, det som man minns. Pråbably. Men jag kan väl få tro att den är fin och frisk och orange?

Allt rullar på helt otroligt fort, snart står jag i Gabriellas hall och undrar hur tusan höstlovet gick så fort. De senaste veckorna har flutit ihop helt extremt, jag kan inte minnas vilken helg vad hände eller vilken vecka vi gjorde det eller det i skolan. Allt arkiveras liksom i samma röriga mapp och jag gör bara mitt bästa för att lägga alla papper överst. Eller nåt.

På TV är det massa reklam och svenska familjer som gör så eller kanske så och politiker som är bekymrade och medborgare som är ännu mer bekymrade och några som försöker sjunga och några som spelar pool. Synd att vår TV har pajat. Eller inte.