Så var de bara tjugotvå.
Hårt knäckebröd,
illa omtyckt,
torr,
tråkig,
förvånansvärt
spröd.
Ojoj denna helg alltså.
Mycket att stå i. Milt sagt.
Men jag antar att det är så det ska vara.
Skolan är ju hektisk i sig, dock tycker jag man mest märker av den när man är ledig på nåt sätt. När man väl är där så är det ju rättså lugnt. Eller, alltså, rättså okej. Rättså lagom - jobbigt. Rättså bra. Kanske kommer det gå bra.
Det hemliga knepet med en lyckad helg är att dra igång redan på fredagseftermiddagen. Jag menar, vi har ändå dans 3 h som sista lektion (något jag iofs inte var med på, så helgkänslan kanske var starkare för mig än de små stackarna som pinades av kapten mjölksyra).
Kvalitetstid är också ett välfungerande trick. Då glömmer man lite vad man egentligen gör i livet. Man får för sig att allt annat är otroligt mycket mindre viktigt eftersom man gör i princip ingenting och det bara är kul och givande.
Äsch nu svamlar jag. Nu måste jag get back to life och plugga resten av alla tusen saker jag inte hann på de 3,5 h av plugg igår... (Måste dock nämnas att det var 3,5 h sjukt effektiva timmar!).
Väldigt bra helg trots allt. Och man ska inte vara så rädd för söndagar. Man ska inte vara så rädd för vardagen som kommer. Man ska inte vara så rädd för hösten. Och man ska inte vara så rädd för mörkret.
Det ska man faktiskt inte.