agneesshh

Det här har varit en dag av vila och komma tillbaka till livet-sysselsättningar. Man måste helt enkelt ha tråkigt ibland. Fast, tråkigt är nog fel ord för idag, jag har gjort en massa mysiga hemmasaker som att titta på när Lovisa städat, legat på golvet och pratat i telefon, läst en blogg som är alldeles utomordentligt bra som jag helt glömt bort, jag fattar inte hur jag bara kunde, och så har jag gjort pizza och ska äta lite kakor strax. Och senare ikväll kanske det blir att för första gången sticka näsan utanför dörren idag och övningslöra litegrann. Kanske alltså. Om jag vill lämna min plats här i fåtöljen liksom.

Det som spökar i mitt huvud hela hela tiden är dock att skolan börjar om, få se här, fredag-lördag-söndag-måndag, 4 dagar!! Herregud, hur ska jag klara det? Hur hur hur?

Ångesten är rejäl. Det kommer vara brutalt.

Det jag tänker är att om jag inte tänker på det kan jag nog stå ut. Om jag inte tänker att det är skola, utan lyckas lura mig själv att det bara är något tillfälligt, temporärt, bara nån kurs jag fått för mig att gå i ledigheten, då kanske det går. Om jag får för mig att det är jag själv som valt att stiga upp kl 7 och sedan sitta igenom hundra döda lektioner till kl fyra, då kanske det är genomlidligt. Kanske.

En annan strategi, helt motsatt det där med frivillighet, är att skapa rutin. Ett rullande schema på allt jag gör. Helt enkelt sluta tänka litegrann, mer bara följa invanda mönster. Då kanske jag också glömmer att det jag gör egentligen känns totalt meningslöst och att jag är på helt fel ställe vid helt fel tidpunkt, görandes totalt fel saker. Då kanske jag glömmer.

För någon vecka sen vi fick ju besök på Karro från skogsindustrin. De hade värsta framtidsvisionerna och spred typ "läs vidare - då klarar du dig bättre sen" och "skogen är en växande råvara som vi anväder på bästa sätt och här finns massa möjligheter".

De hade ett räkneverk som visade nya trädplantor som planterades varje sekund, och sa att det planteras mer träd än det avverkas i Sverige.

Och det är ju bra. Att vi återställer det vi förstör.

Men,
låter inte det lite för bra? Hugger ner ett träd, två nya kommer upp. Poff. Mängden träd blir konstant eller ökar till o med. Ja, trädmängden består och växer.

Men skogen då?
Skog består ju inte bara av träd heller. "Skog" har ju inte definitionen "en samling träd". En skog innehåller ju massa mer. Och det går ju inte bara att plantera tillbaka.

Så, är det fortfarande så strålande att avverka?
Trädet i sig har inga känslor så vitt vi hittills vet.
Men allt annat då?
Skogen?











(Antal ryssar: 1)

Nu blir jag arg.
Varför får inte den leva?












För att Norges och Sveriges befolkning på 5 000 000 + 9 000 000 människor inte kan tillåta 230 vargar på "vårat" revir. Vilka var egentligen här först? Jo, vargen.

Hur kan det få plats 14 000 000 människor på 4 300 000 km² men inte ens 230 vargar?

Om en varg dödas, motsvarar det 0,4% av hela populationen.
Om en människa dödas motsvarar det 7e-8 % av populationen. (Dvs 0,00000007%)

Om det skulle försvinna 0,4% av den mänskliga populationen (nu pratar vi alltså Sverige+Norge), skulle det innebära 56000 människor.

Det är ganska mycket av den totala populationen. Hur kan man då skjuta en varg??