När slutar man bry sig? När man redan gjort allt för att det ska funka och gå vägen / när man vet att det inte kommer gå i vilket fall / eller när man aldrig ens funderade på det?
Nattinnebandy var värd! Vi vann liksom en match haha. Vi var faktiskt väldigt enhetliga och snygga. Smurfar är inte det mest nytänkande, men jag tycker vi klarade det riktigt bra, med äran i behåll. Nu har man provat att vara blå liksom. (Och lite regnbågsfärgad). Idag blir det kanske lite hindersmässa, sen middag med världens bästa Effi och Sandra och Carro. Känns fint! Jag ska försöka hitta lite hårfärg också, så vi kan göra något åt mitt ganska så förskräckliga hår som fått gå runt halv-slitet, halvt blond från i somras och halvt avfallande liite för länge.
hm jag är sämst. har inte uppdaterat på länge men det händer liksom inte så mycket
jag kollade på gamla bilder nyss, och blev värsta stört nostalgisk! varför känns det alltid som om livet var mycket bättre förut? alltså, det känns som att där, på fotot, var man gladare o finare o nöjdare än nu men jag lovar, om jag tar en bild nu på något jag göra, i skolan eller innebandyn eller vad som helst, så kommer jag kolla på bilden om ett år och tänka "åh vad roligt jag hade då, varför är det så nu?" betyder det att man får tråkigare och tråkigare för varje år? nej, antagligen så betyder det att jag är sjukt dålig på att leva i nuet och tycka om nuet så mycket som det faktiskt förtjänar att tyckas om.
jag längtar till sommaren, så otroligt mycket. men jag vet att en hel massa ska hinna hända innan dess en hel massa jobbigt och onödigt och så en del kul saker också förstås
det är bara det att jag nästan vill hoppa över de där kul grejerna om det betyder att jag slipper allt annat också, och bara hoppa två månader framåt i tiden och poff är det vår!
Hmm, jag tror att även jag blivit fast i facebooks starka nät. Jag tänkte att herregud, jag kan ju inte behöva vara inne varje dag, det händer ju ändå inte spec mycket där liksom. Så jag gjorde ett facebook-break. Skrev ett litet sista meddelande till någon och begav mig sen därifrån. Det gick bara bra egentligen, gick inte precis runt och tänkte på facebook eller åh nu måste jag kolla det eller det. Visst klarar jag mig utan facebook, tänkte jag då jag cyklade hem idag från skolan (slutade redan 13:45 eftersom jag inte ska gå medicinkursen!). Men nu hade jag ju kommit o tänka på den dumma hemsidan och ville gå in o bara kolla läget.
Visst, saker hade hänt, men som ni som använder facebook säkert vet, är det oftast inget världsomväldande liksom. Så, jag var riktigt nöjd med mig själv "HAHA jag klarar mig utan det här!". Sedan tittade jag vilket datum jag skrivit det där sista meddelandet och alltså senast var inne. Söndag kväll.
Dalí är tuff. Han är verkligen det. Jag gillade utställningen vi var på idag i Sthlm med spanskagruppen. Värt. Jag undrar hur knäpp han egentligen var. Han målade ju massa surrealistiska målningar med massa tecken och (dolda) betydelser, som verkligen verkade helt efter eget huvud. Det kan ju ha varit så att han faktiskt var en mycket komplicerad person och försökte uttrycka sitt inre genom konstverk och installationer. Men det känns lite som att han tänkte: "Haha, nu får de något att fundera över och tolka till olika betydelser i all oändlighet, men hur många konstkännare som än försöker sig på mina tavlor ska de aldrig komma på den rätta betydelsen!"
Jag menar, han gav själv ut en biografi om sin barndom, där han framställde sitt nioåriga jag som ett inåtvänt, underligt barn. När boken kom ut blev hans gamla barnskötare förskräckt att man försökte framställa Dalí som otrevlig och knäpp, så hon gav ut en bok som enligt henne var den sanna historien. En historia om ett välskapt, artigt och snällt barn. Denna bok försökte Dalí förgäves förhindra att den kom ut.
Han pratade om sig själv i tredje person, designade klänningar med humrar och persilja på för ett då mycket känt modehus (konkurenten till Chanel), jämförde sin far med Lenin och gjorde uttalanden som "hummer är motsatsen till att äta spenat, därför har jag gjort om telefonluren till en hummer".
Kanske var han bara en mycket självcentrerad person som älskade uppmärksamhet och ville bli betraktad som annorlunda, en sort för sig. I så fall lyckades han väl.
Nu har jag babblat på tillräckligt, tyckte bara Dalí var en ganska spännande person. Personer som tror sig vara något (surrealistisk i Dalís fall) och sedan på grund av det faktiskt blir det, är tuffa på något sätt.
Trots den extrema kylan, att jag blev vit över hela kroppen av dimman imorse och trängsel på gatorna (pga snövallar) tycker jag ändå att det är lite soft att cykla nuförtiden. Jag menar, alla ojämnheter är utjämnade och kanter existerar typ inte längre. Allt är som en fin, slät snöbana med vallar på sidorna.
Lyssnar på soundtracket till Garden State, mycket bra film - mycket bra soundtrack! Various Artists – Garden State värt ett klick, kanske blir det lite bättre om man sett filmen..
Jag skulle vilja att det fanns 1,5 radavstånd här på bloggen. Allt blir så mycket mer lättläst då.
Uuuuusch vad mycket det är att fixa nu. Helt sjukt.
Engelskaredovisning imorn Miljöinlämning torsdag , plus att vi tydligen börjat med nytt projekt o massa Svenskaprov nästa vecka Kemiriksprov snart snart snart men när?
Och så ska vi åka till stockholm med spanskagruppen helt plötsligt??
Jahapp, hade jag väntat mig nåt annat liksom. Egentligen inte kanske. Eller, man vill ju så gärna tro att allt ska vara lugnt och fint och trevligt att vara tillbaka på Karro. Hrm.
Voy a buscar un autobús.
Jaja, ett plus är i alla fall att fysik A är avklarat vilket känns bra och snart kemi A också men det känns inte alls lika bra (riksprov riksprov riksprov blä). Och Matte B är slut. Bra. Fast jag vet inte betyget i matte B. Christer är en lurig typ.
Ja jo visst, säkert, absolut. Jag menar, ja, jag har gjort allt det där som jag inte hunnit på resten av lovet. Visst. Om promenad med Sandra, våldgäst av Oscar o sedan Albin och häng hemma hos Albin bland hans kaniner räknas som "saker jag borde gjort på lovet men inte hunnit med". Och vara hos mormor och träffa kusin. Visst. Om de sakerna räknas, så har jag definitivt gjort vad jag borde idag.
Hrm. Jag är sämst.
Det har i alla fall varit en bra dag trots att jag klagat på att jag frusit hela tiden (men seriöst, det är något fel på min blodcirkulation). Och trots att jag haft huvudvärk, något jag aldrig brukar ha. Faktiskt. Ikväll ska jag somna tidigt har jag tänkt, för att kurera mig. Faktiskt. Fatta vad drygt om jag blir sjuk nu liksom! Drygt drygare drygast.
Hörrni, jag kom på en sak. Grejen med den här bloggen var att jag någonstans hade tänkt mig att den inte skulle bli en sån där supertrist, alldaglig blogg om ingenting. Men , nu har det väl nästan blivit så att den handlar om just , ingenting? Eller nästan, det har blivit en sån blogg helt enkelt. Oj. Vad trist.
Så var man i Örebro igen, ännu kyligare utomhus men ack så varmt inomhus. Äsch så illa var det inte där borta, bara lite ovant att man kan nedkyla kladdkakan från ugnen direkt på golvet istället för att ställa ut den på balkongen.
Imorgon känns det verkligen verkligen som att det är måndag, men det är ju lördag! Vips så har man två lediga dagar till! Great success.
När jag åkte hem i bilen så var det en lastbil som svängde ut mitt framför bilen på en jätteliten väg, så den fick verkligen kränga sig in, och jag fick verkligen känslan av att lastbilen var en insenkt. På riktigt. En stor gråsugga eller sån där annan avlång insekt som liksom har ett huvud som kroppen följer. Jag antar att jag låter helt sjukt just nu, och jag kan inte ens skylla på att min sidoruta var helt igen frostad, för jag såg lastbilen genom framrutan. Knäppt. Nog om det.
Lyssna på nån konstig låt som alldeles strax ska avlägsnas från min tuffa spellista, har ingen aning om hur den hamnat där.
I helgen ska jag göra allt jag inte hunnit med under lådan. Alltså allt tråkigt, including städning, rengöring, plugg, färdigställning av julklappar som pinsamt nog ännu inte utdelats samt läsning av böcker jag tänkte att ja! vad mysigt att ha nån riktig klassiker att läsa under julen. Ett muffinbak borde även hinnas med och det egentligen mest aktuella, nämligen träning. Jag vill inte veta hur mycket jag tappat i kondition och styrka under julen... Pinsamt är det.
Oslo-dagarna var hursomhelst mys, att rekomendera! Sushiavslutningen var sannerligen pricken över i:t, syster var mycket duktig i sina servitriskläder!
Puss på er, vi syns kanske! Nu ska jag kolla in effis blogg :D
Sitter o kikar på Vänner, det är från min sida ett underskattat program. Faktiskt. Jag vet inte vem jag identifierar mig mest med. Det är definitivt inte Monika - jag är inte, jag upprerapar, inte, städmanisk eller manisk på något annat sätt. Jag är inte lika mesigt som Ross - har verkligen inte lika många skilsmässor bakom mig. Rachel är.. lite läskigt. Tycker jag. Jag tror inte jag är som henne. Jag kanske dum och smått naiv som Joey? Eller genuint skum som Pheobe? Äsch, ingen lär ju vara som någon av dem egentligen. De är ju sjukt extrema.
Det här är ett otroligt tråkigt inlägg, men så är ju timmen också sen. Snart är det dags att koka upp vatten igen för att fylla flaskorna som vi har i sängen under natten. Och den här gången ska vi försöka vänta så att flaskorna inte smälter av kokande vatten...
Nu är det dags att ge upp det här, jag kommer antagligen inte komma fram till något mer. Men innan jag drar igen datorn ska jag kika in på Entalpi och se om den bloggen verkligen dött på riktigt.
Sedan ska jag fundera lite mer på mina nyårslöften samt över hur vår käre klasskompis faktiskt klarar av att vara frukterian/grönsakerian. Seriöst, hur klarar en sån människa nåt sånt??
Så sitter man i en lägenhet i Oslo iklädd strumpbyxor, mjukisbyxor, två par sockor, långärmad tröja, T-shirt, kofta, stickad tröja, halsduk och mössa, sippar på lite värmande dryck, har stearinljus på bordet, ugnen på som element och filt att sitta på. Vi har käkat mat och tittat på Patrik 1,5. Imorn ligger den norske huvudstaden framför oss.
Imorgon börjar egentligen skolan, men jag har förlängt jullovet till måndag vilket känns väldigt bra. Jag är som sagt inte redo att börja skolan igen.
Mellan att vi lekte hänga gubbe och 20 frågor i bilen hit, inklämda i baksätet tre pers med mor och far i framsätet, så funderade vi över det här med ålder. Jag tyckte inte det var så underligt att jag fyller 18 i år, jag menar, jag är väl rätt mogen? Syster verkade på något underligt sätt inte hålla med? Själv fyller hon 21, hur passande känns det liksom?
Nånstans tror jag inte att jag kommer bli vuxen. Det verkar så långt borta. Jag menar, bara en sån sak, om jag flyttade hemifrån, då skulle ingen vilja vara där. Se på mitt rum för tillfället. Eller, det ser ju seriöst alltid ut så. Tanken på min blivande lägenhet är lite.. skrämmande. För att inte säga motbjudande. Tål att tänkas på. Precis som blivande nyårslöften tåls att tänkas på.
Tisdag idag. Det känns... konstigt. Snart är lovet slut slut slut. Och det känns... konstigt.
Jag är inte redo ready steady än. Inte alls. Jag har vant mig vid lov-liv nu. Faktiskt.
Vi har ju julgranen kvar. Hallå, då kan det väl inte vara dags för skola redan? Eller?
("Jag har inte ringt någon målare?" "Det gör ingen nu för tiden.")
Min dator har typ slutat fungera. Jag fattar inte? Internet hänger sig, VLC hänger sig, och hela tiden frågar nån dum ruta om jag vill kära nån säkerhetsgenomsökning, men rutan tillhör inte mitt antivirus program? Det är seriöst nåt fel när det tar datorn 7 min att starta om sig och när det inte går att öppna nya flikar i internet och när facebook inte kan visa sig alls?
Okej, varför bestämmer sig min brända Prison break season 4 -skiva att krångla på sista avsnittet? Allt har fungerat helt utan anmärkning på alla tidigare avsnitt och säsonger, så varför varför varför ska det absolut sist-sista avsnittet av hela Prison break lagga???
Inte rättvist är det.
Dagen har spenderats med att titta suktande ut på det vackra blå vädret, men tyvärr spenderade bara 1,5 h utomhus idag.. Har även rensat ½ garderob och skickat sms till hemtelefoner. Mycket tufft, det är seriöst en dataröst som ringer upp hushållet i fråga och läser upp hela meddelandet. Jag måste säga att frasen "Hej Petter, är du nöjd nu?" fick en helt ny innebörd.
Imorgon ska jag, förutom att sörja att lovet snart är över, träffa Effie som äntligen behagat komma hem och förhoppningsvis traska en promenad med choklad också.