agneesshh

Först var det sol. Sedan, helt plötsligt, dimma.
Knepigt tycker jag.
Dagen har sett ut som så att först var det matte, jag var i tid och ändå var jag sen. Sånt lyckas nog bara jag med... Efter det, svenska. Gunhild berättade om en massa kärlekspar genom tiderna. Jag och Emil läste upp vår dialog där jag var Johannes och Emil var min fru Majken. Den handlade om att Johannes hade hittat en ny fru, Heidi, som var deras barnflicka. Majken blev förkrossad och kallade honom mansgris. Allt slutade med att Majken flyttade efter dem till Wien och förföljde sin fd man för resten av livet. Stjärnstatus på den dialogen, javisst.
Vi fick tillbaka våra uppsatser också. Vi är typ tvugna att ha chiffernyckel till alla små tecken Gunhild har för sig när hon rättar. Men de var dock bra rättade, det ska jag inte klaga på. 

Cyklade hemåt och traskade med Jessie i solskenet. Det var värsta mys. Handlade åt mormor och lekte duktig dotterdotter. Såg att det var massa dimma ute. Åkte upp på stan och spelade några små sånger med paradisen. Vi ska ha öppen repetition nästa vecka, så det är bra liksom att öva lite. Efter det mer blås, Jive ska också visa sin bästa sida på Corda nästa vecka. Linnéa var borta med vinden så jag fick köra själv på den där Groove Merchant-låten och jag orkade inte bry mig om vad folk skulle tycka, så jag spelade, enligt mig i alla fall, helt weirdo men det var riktigt kul. Det är så sjukt mycket skönare att släppa på hämningar än att fundera på vad folk ska tycka. Så skönt! 
Jag menar, visst, folk kan tro man gör sig till eller tror att man kan mer än man egentligen är bra till och så vidare och så vidare. Det är bra tankar ibland, att vara lite försynt och inte alldeles för självsäker. Man blir så fruktansvärt trött på självgoda människor.
 Idag var dock ingen försynt dag för mig. Idag var en "jaja-vad-kan-hända-mer-än-att-folk-suckar-lite"-dag för mig. Så jag körde på helt enkelt.
Ett litet försiktigt "Agnes, du kanske vill att vi tar om låten så du får öva solo lite till?" från en glad skåning var allt som kom. Det kan jag ta, jag hade ändå kul så länge jag fick hållas.
Okej, nu låter detta riktigt illa, att jag typ skrek ut tonerna eller nåt, men så var det inte alls. Tog bara ut svängarna mer än jag brukar och kanske borde (?).

Sedan kom jag hem klockan tjugo över åtta nån gång, lagade lite mat. Broccoli. Det är något med mig och broccoli. Inte sånt jag brukar berätta, ganska (eller väldigt) onödig fakta, men ikväll ligger nån form av konstig uppriktighet i luften. Så vi utelämnar inga detaljer från denna dag. (Eller jo, jag har typ hoppat över massor, men det behöver ju inte ni veta).

Nu sitter jag här. Har sett grey´s anatomy och blev sådär amerikanskt medryckt av historien. Inte vet jag om det verkligen är sådär på sjukhus i verkligheten (förmodligen inte alls!), men sjukhusserier är så bra !

Sådär ja, nu har jag redogjort för hela dagen. I princip.
Väldans spännande läsning för den som nu orkat ända ner hit. Jahapp, nu försvann ett antal av mina bloggläsare. Men det är inte sååå ofta ändå som beskriver min dag in i detalj så här, i kronologisk ordning. Tror jag åtminstone.

Har föresten lärt mig en massa nyttigt idag om meningsbyggnad, satser, sidindrag, repliktecken, styckeindelning med mera. Det märks va? :P Åh läste värsta sköna ordet i våran "handbok i svenska" men minns det inte nu! Eller jo, nu kom det fram från tungan: Snuttifierad
Är det inte typ det bästa ord ni hört? Det och bombasmer toppar i alla fall min bästa-ord-lista. :D

Snuttifiera vidare , vi ses!

orka blogg egentligen?
orka skola?
orka mornar?
orka att fundera?
orka att äta?
orka att gå o lägga sig?
orka skämta?
orka skriva?
orka mobiler?
orka fundera ut kläder?
orka promenera?
orka något alls egentligen?
ändå gör vi det.
alltihop.

vecka efter vecka

Det regnar ute.
Det var väl i princip allt jag hade att säga.
Nej, jag driver, mer blir det. Men så värst mycket finns inte att förtälja egentligen.
Vi hade stavtest i skolan idag och det gick väl sisådär, vi får se när det kommer tillbaks. Jag vet att jag inte är en alltid lysande stjärna på att stava, så några fel blev det nog. Hur stavas tillexempel lasarettet? oj inte sådär, det såg jag nu. Jahapp, ett fel att räkna in i resultatet.

"'Cause everybody wants a dream
Something they can barely see
And though my heart will break
There's more that I could take
I could never let it be"

Nu traskar en vovve nedför trappan, en vovve som tyvärr har tjock päls och inte bryr sig det minsta om att det är iskallt och regnigt ute. Här sitter jag och det är hela åtta minuter sedan hon egentligen borde fått gå ut. Dålig hundägare? Förmodligen.
När ska man ta skolkort föresten? Kan man inte ta dem snart så att all brunhet (om det nu fanns någon från början) inte försvinner och så att solblekt hår inte får alltför mycket knepig utväxt.

"It´s in the photograph"

Fatta att det är den bilden som kommer representera dig för resten av läsåret och att precis alla örebro-bor födda 92-91-90 (och antagligen ett par till) kommer se den bilden och döma ditt utseende om du ser weird ut . Hjälp säger jag. Shit jag blir aldrig bra på bild. Bäst att satsa på neutral-minen, den där du vet; "jag ser ut som alla andra, jag ler ett stängt-mun-leende, har på mig svart tröja och jeans och står någonstans mitt i bland alla andra". Kanske funkar, kanske inte. Men jag har lite andra roliga typer i min klass så, så länge de är med blir det inte mig folk kommer titta på. Bra va?

"If you blew it, don't reject it
Just keep drawing up the plans and re-erect it"

Men men, hur dåligt det än blir antar jag att jag kan leva med det och bara helt enkelt ignorera alla skolkataloger och klasskort. Lycka till själva , tänk på att ni aldrig kan bli sämre än vad jag blev på mitt legg-kort. Haha, alla ni som sett det; jag vet att ni håller med mig. Och se där, jag kan leva med den extremt dåliga bilden och till och med visa den för folk så att dom får skratta åt mig. Alltså kan ett illa taget skolkort inte vara hela världen. (Eller..?)

hejsvej på er alla o ha ett bra liv så länge

Den här låten är så fin men så läskig och så mystisk och så medryckande att man kan inte sluta lyssna även om man blir rädd för den och vill se sig över axeln hela tiden och om jag varit själv hemma nu och lampan gått sönder skulle jag bara krypa ihop och stänga av allt.
När den tar slut är jag tvungen att ta på repeat bara för att få den där obehagliga känslan som jag ändå inte kan vara utan igen.
Goodbye Blue Sky
Inte ett ord mer kan jag få ner som beskriver vad jag menar, fastän jag vet att det var en smått torftig beskrivning.
Jag bara lyssnar och lyssnar och lyssnar. Den är kort, men så lång men för kort men för lång.
Säger allt jag känner och inte känner och vill känna och inte vill känna.

Ute regnar det. Ute är det kallt. Inne är det varmt. Inne finns gult ljus som värmer men som inte räcker hela vägen in.
Det gråa där ute däremot sträcker sig in överallt.

Jag vet inte vad jag ska göra imorgon. Jag intalar mig att jag kommer vara utvilad, glad och förväntansfull, men det är ganska långt borta just nu.
Comfortably Numb
Den magiska hösten är kommen ?

Nej vet ni, nu är det dags att byta musik. Det här gör inte mitt humör ett dugg bättre. Den är underbar och jag vill aldrig byta, men inser att det nog är den som mycket gör att jag skriver som jag just skrivit och att jag stirrar ut i regnet och tänker att den magiska hösten är kommen.

Hejsvej på er hörrni, imorn ses vi imorn hörs vi imorn pratas vi