Anti Matter
När slutar man bry sig?
När man redan gjort allt för att det ska funka och gå vägen / när man vet att det inte kommer gå i vilket fall / eller när man aldrig ens funderade på det?
(Antal ryssar: 2)
oj
hm jag är sämst.
har inte uppdaterat på länge
men
det händer liksom inte så mycket
jag kollade på gamla bilder nyss,
och blev värsta stört nostalgisk!
varför känns det alltid som om livet var mycket bättre förut?
alltså,
det känns som att där, på fotot, var man gladare o finare o nöjdare än nu
men jag lovar,
om jag tar en bild nu på något jag göra, i skolan eller innebandyn eller vad som helst,
så kommer jag kolla på bilden om ett år och tänka "åh vad roligt jag hade då, varför är det så nu?"
betyder det att man får tråkigare och tråkigare för varje år?
nej,
antagligen så betyder det att jag är sjukt dålig på att leva i nuet
och tycka om nuet så mycket som det faktiskt förtjänar att tyckas om.
jag längtar till sommaren,
så otroligt mycket.
men jag vet att en hel massa ska hinna hända innan dess
en hel massa jobbigt och onödigt
och så en del kul saker också förstås
det är bara det att jag nästan vill hoppa över de där kul grejerna
om det betyder att jag slipper allt annat också,
och bara hoppa två månader framåt i tiden
och poff är det vår!
caught in the middle
men jag skulle nog gått sam trots allt
Beroende?
Visst, saker hade hänt, men som ni som använder facebook säkert vet, är det oftast inget världsomväldande liksom. Så, jag var riktigt nöjd med mig själv "HAHA jag klarar mig utan det här!". Sedan tittade jag vilket datum jag skrivit det där sista meddelandet och alltså senast var inne. Söndag kväll.
Bra Agnes. En dag utan facebook. Bra gjort.
Bara för att det är snöigt och dimmigt
Jag tänkte skriva något mer,
men så gjorde jag inte det
New Slang
Trots den extrema kylan, att jag blev vit över hela kroppen av dimman imorse och trängsel på gatorna (pga snövallar) tycker jag ändå att det är lite soft att cykla nuförtiden. Jag menar, alla ojämnheter är utjämnade och kanter existerar typ inte längre. Allt är som en fin, slät snöbana med vallar på sidorna.
Lyssnar på soundtracket till Garden State, mycket bra film - mycket bra soundtrack!
Various Artists – Garden State
värt ett klick, kanske blir det lite bättre om man sett filmen..
Jag skulle vilja att det fanns 1,5 radavstånd här på bloggen. Allt blir så mycket mer lättläst då.
World Bank Group? William Thomson 1st baron Kelvin? Pietism?
Uuuuusch vad mycket det är att fixa nu. Helt sjukt.
Engelskaredovisning imorn
Miljöinlämning torsdag , plus att vi tydligen börjat med nytt projekt o massa
Svenskaprov nästa vecka
Kemiriksprov snart snart snart men när?
Och så ska vi åka till stockholm med spanskagruppen helt plötsligt??
Jahapp, hade jag väntat mig nåt annat liksom. Egentligen inte kanske.
Eller, man vill ju så gärna tro att allt ska vara lugnt och fint och trevligt att vara tillbaka på Karro.
Hrm.
Voy a buscar un autobús.
Jaja, ett plus är i alla fall att fysik A är avklarat vilket känns bra och snart kemi A också men det känns inte alls lika bra (riksprov riksprov riksprov blä). Och Matte B är slut. Bra. Fast jag vet inte betyget i matte B. Christer är en lurig typ.
Fallhöjd
jag är lite som männen i nic hornbys böcker.
jag tror inte det är något positivt.
Jag bara undrar, var är den nu?
Det känns... konstigt.
Snart är lovet slut slut slut.
Och det känns... konstigt.
Jag är inte redo ready steady än. Inte alls. Jag har vant mig vid lov-liv nu. Faktiskt.
Vi har ju julgranen kvar. Hallå, då kan det väl inte vara dags för skola redan? Eller?
("Jag har inte ringt någon målare?" "Det gör ingen nu för tiden.")
Min dator har typ slutat fungera. Jag fattar inte? Internet hänger sig, VLC hänger sig, och hela tiden frågar nån dum ruta om jag vill kära nån säkerhetsgenomsökning, men rutan tillhör inte mitt antivirus program? Det är seriöst nåt fel när det tar datorn 7 min att starta om sig och när det inte går att öppna nya flikar i internet och när facebook inte kan visa sig alls?
Jag fattar bara inte.
För att det finns fönster i paradiset
Det är så erbarmligt lite
en människa kan förstå.
Man skulle ej grubbla och tänka
men tänker och grubblar ändå.
Och dagarna fogas till veckor,
veckorna fogas till år.
Man skulle ej snärjas av grubbel
så hastigt som livet går.
Sitter och lyssnar på http://open.spotify.com/track/76ZDwA8uTyMys4LIS3pBUX , klassisk musik som han den begåvade killen i Muse skrivit, riktigt bra och så läser jag dikter av Nils Ferlin. Ute blåser det och är kallt fast varmare än igår men kallare än förra veckan. Det är så mycket söndag det bara kan bli. Emma kommer om runt tjugo minuter, vi har inte träffats på så länge att det är helt konstigt.
Jag har spelat Stevie Wonder-medley på fånen och My Funny Valentine och lite såna där låtar. Mitt rum är så stökigt att man knappt får upp dörren nu igen, jag har ingen aning om hur eller när eller varför det blev så. Imorse hade padre bakat skones till mig och mamma hade köpt kusmi-te, grönt, till mig som smakade citron. Eliane hade köpt kanelbullar till oss (grattis, lilla bulle, det är din dag idag).
På mitt mentorsamtal med Lena visade hon att jag hade försenade ankomster till fysiken på måndagmornar. Tjugo minuter tror jag visst det var, uppreprade gånger. Måndag är inte min dag. Helt enkelt. Fastän jag inte ens har något IV-val så jag slutar tjugo i tolv.
http://open.spotify.com/track/3e2AU3I4fek2ZRBKKRP4ne den låter är faktiskt bra, ibland. Idag.
Och som en sista punkt tänkte jag be Effie ta upp sitt bloggande igen, eller så kommer en spark på posten.
glöm allt jag sagt
Att blogga.
Jag vet inte var detn försvann. Genom fönstret? Sköljdes bort i duschen? Eller i havet? Smög iväg när jag sov? Dog när jag skrev mitt sista svenska A-prov? Försvann med känslan av att mina ord behövs?
Idag var första dagen i tvåan. Jaha. Sommaren har ju varit bra. Den har ju det. Men är jag redo att lämna den bakom mig än?
Nej, jag tror jag ska försöka låta någon annan säga det åt mig. Varsågod, loney, dear och vapnet.
johnny and I, we got lost tonight,
we got carried away, it takes someone like me,
to lose track like that, to be troubled down,
got a heart full of plans but nowhere to run
and i got some bruises and i got a scar but now,
never gonna let you down, and i got it wrong like i knew i would
and i told you, never gonna let you down
and everything must start from here,
in a morning with ease with somewhere to go,
with no sticky feeling of going wrong
i said johnny and i, we got lost tonight,
Och bomber nog åt dig själv så klart
Det finns alltid förakt, det räcker till
Men inte nog av kärlek till dig
Femton mail, viagrareklam
Långsamt springer livet förbi, utan motstånd
Plötsligt händer det inte igen
Och du är ensam
Ingenting du planerade
Något smög sig på
Och slog ett tyst grepp om dig
Långsamt sluter natten sig kring dig
Kemiskt ljus från datorn över dig
Du säger något för dig själv
För att se om rösten fungerar än
En bloggkommentar, "keep up the good work"
Långsamt springer livet förbi, utan motstånd
Plötsligt händer det inte igen
Och du är ensam
Ingenting du planerade
Något smög sig på
Och slog ett tyst grepp om dig
Och om ni undrar varför detta inlägg ser ut som det gör,
själva layout grejset alltså, så har jag inget svar. Tyvärr.
I won´t be the lonely one
Är det samhället eller naturen som formar oss til kvinnor och män? Jag menar, okej, jag fattar att man föds till kvinna eller man. Men föds man in i det som är typiskt kvinnligt och typiskt manligt? Var kommer denna stereotypa värld ifrån? Eller ska vi kanske fråga oss, finns denna stereotypa värld? Är det bara som vi inbillar oss, skapar problem som egentligen inte existerar? Finns det något som heter könsneutralt?
När jag tänker könsneutral uppfostran, då tänker jag en stor, plan yta, med lite ojämnheter här och var, som har en svårdefinierad färglös färg. Ni vet, inte grå, inte smutsgul, inte sandfärgad, inte orangetonad, inte brun, inte militärgrön. Men något däremellan, grå-smutsgul-brun-grön-blek. Och så ser jag en liten unge som kryper runt i en tygblöja i uttvättad naturvit och bara har typ kottar att leka med. Könsneutralt? Nja.
Liksom floodtide drunkning stranden
I´m HipHop)
Den här helgen har känts värsta lång. Skönt tycker jag. Har egentligen inte gjort något alls, men det är ju skönt det med. Syster har firat 20 år, kusin var här, träffade sandra en snabbis o mormor, o lite sånt. Bakade tårta i fredags. Karrofest i torsdags också ju. Det var najs. Hello Kitty :) Fast temat kunde varit bättre enligt mig.
Den här veckan är det bara massa vanligt på schemat. Vem orkar liksom. Allt är bara som vanligt vanligt vanligt. Vad hände med att uppskatta det lilla i tillvaron?
Mitt rum är så stökigt att jag knappt har en ledig plats att stå på. Är det något jag är riktigt riktigt dålig på, så är det att städa rummet. Det går bara inte. Jag kan göra en hel massa andra nyttiga, trista saker hemma, typ diska eller kanske skura hallen eller köra diskmaskinen eller sånt där. Men städa mitt eget rum, där tar det stopp. Alla ni som varit här o sett det vet att jag är seriös då jag säger att man inte kan komma in i det ens. Fast jag brukar undvika att ta in folk hit då det är som värst. Någon form av självbevarelsedrift har man ju ändå...
I helgen har jag diskuterat några av mina underbara lärare med forna karro-elever. Bland annat Ingemar som hade underkänt 40% av en klass på deras muntliga redovisningar i Naturkunskap A på grund av "dålig scennärvaro". För att inte tala om Gunhild som fått 75% av en sam-etta att somna då hon visade sina berömda diabilder. Åh, varför har jag välsignats med dessa fina pedagogiska lektorer?
Nej, nu är det dags att röja tilltäckligt här inne så jag får plats i min egen säng. Det här är ju förskräckligt.
öh öhm öhm facebook?
Jag är alltid på så konstigt humör nuförtiden. Läste precis på Effies blogg, vilket kanske förklarar mitt ämne. Men jag är faktiskt också på konstigt humör. Fast istället för Effiesöt som verkar vara på ett angenämt trevligt humör är jag på något konstigt, inåtvänt humör. Orkar inte riktigt med folk. Och det är ju ovanligt. Speciellt för att vara jag. Eller alltså, kanske inte ändå. Eller jag vet inte.
Jag tänker inte skriva en text om hur jag är som person, hur mina innersta tankar är (fast det kanske jag redan gjort..?) Eller vad jag drömmer om om natten. (Det har jag nog också gjort). Det är bara ett tillstånd. Inget bestående. Ett humör är ju det. Tillstånd.
Lovisa har gjort fruktsallad som jag precis ätit upp. Man borde verkligen göra fruktsallad oftare.
Snart är det dags att bege sig ut i mörkret. En liten sväng liksom.
Nästa vecka vet ni, är det alla hjärtans dag. Jag ska skicka en massa fina kort via Leif till alla på Karro. Ojoj det blir finfint det. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, kort och brev och över huvudtaget snigelpost är sååå underskattat. Jämför bara själva. Hur glad blir man för ett mejl (eller e-brev som gunhild skulle sagt)? Hur glad blir man för ett vanligt sms? Och hur glad blir man för ett brev med kuvert o address på och allt?
(Neejdå, jag styrde er inte nu inte. Nejnej.)
Äsch.
something stupid (med nicole kidman och det var robbie williams jag tänkte på)
Jag säger bara; varför så tuffa?
Vi kan väl låtsas att vi förstår?
Resa oss upp och låtsas
This Is The Life
En av dom har prov imorgon och har som vanligt inte pluggat. En annan har gymmat idag och dessutom fått jobb. Den tredje försöker ge den förstnämda pluggtips (läs fem minuter innan du somnar) och ber denne fråga bertil. Fyra och fem gick precis ut (försöker kanske ruska av sirapsfläsket).
TV:n är mest gul och blå, precis som Vermeers målningar. Botticellis målnigar med nogranna men icke verklighetstrogna anatomiska detaljer är inte ett dugg gula eller blåa. (Varför är dom inte det?) Vad är det med duktiga konstnärer, poeter, skulptörer med mera att vara religiösa? Är det ett måste för att lyckas inom kultur? Jag menar, ta bara Botticelli, Michelangelo, Nils Ferlin, Karin Boye. Alla de kan jag med ganska stor säkerhet säga är religiösa.
Imorgon är det fredag vet ni.
Jag är inte taggad på vår.
F(r)iend
Annat man skulle önska var att jag hade något att blogga om. Men det finns verkligen inte mycket att berätta, jag vet att jag sagt det förr.
Det känns som att allt är sagt.
Det känns som att allt är gjort.
2009, ett blogg-glest år?
Amaranth
Ojojoj, värsta aktuella ämnet jag nämde tidigare, metafor och liknelse. Så här utrycker en av våra svenskaböcker (Gunhilds favorit tror jag) :
"Metafor är en språklig bild som i den skönlitterära texten får en annan betydelse än den ordagranna: 'Du är en ros, min älskling'.
Liknelse skiljer sig från metaforen genom att ett jämförelseord är utsatt: 'Min älskling, du är som en ros'"
Tack för det, nu finns inte längre minsta tvivel i min själ.
Vi har börjat med kärlekstema på svenskan, det kan nog bli lite kul. Även om Gunhild har en lite *hrm* gammaldags syn på kärlek...
På lektionen idag fick vi läsa några kärleksdikter. Vissa bättre än andra. Men fatta att kunna skriva sådana där riktigt fina dikter som man bara känner in och tycker de uttrycker precis vad man känner. Det är en konst på riktigt.
Imorgon är det onsdag. Jag som var säker på att det var torsdag... Attans. Jag ska prata om en trästaty på muséet som jag aldrig sett. Det kommer nog gå bra. Kan man hoppas på.
Natten är min vän. Den är mitt hem.
Jahapp, idag är det en sån där grå dag
Som man verkligen borde göra något vettigt av
Det är dags att rycka upp sig, hitta på nåt skoj
Jag fick en himla lust att åka till Gustavsvik, för det var så himla längesen nu. Kommer inte ens ihåg när jag var inne på äventyrsbadet senast, kan möjligtvis ha varit i nian i typ en halvtimme. Efter att man simmat med klassen sådär ni vet. Ibland känner man ju inte för att göra något alls. Bara sitta hemma och kolla på prison break, äta nötter och dricka oboy. Såna dagar har jag lite för sällan känner jag. Minns inte senast jag bara var hemma, själv, och inte gjorde något alls. Är det en sån dag idag kanske?
Nej, orka? Orka slösa en hel dag på, vad som i och för sig låter väldigt skönt, prison break o stuff. Man missar så mycket av livet då känns det nästan som. Och så får man dåligt samvete för att man inte pluggar, städar eller gör nåt annat vettigt när man nu ändå är hemma. Om jag gör något någon annanstans försvinner alla de där måste-tankarna. Det är först när man kommer hem som de märks av.
Alltså borde jag göra något istället för att sitta hemma och tänka på allt jag borde göra utan att ha ork för att faktiskt utföra det.
Men en liten detalj återstår, vad ska man hitta på då?
Till att börja med ska man stänga av datorn. Bege sig ut. Frysa lite.
Sen brukar det rulla på.
Hoppas ni får en spännande lördag!